Jag kan bli så himla arg! Jag kan verkligen det! Jag vet att ni som känner mig väl vet om denna lilla egenskap medan ni som bara träffat mig någon gång eller så ser förvånade/tvivlande ut. Jag vet att jag kanske inte framstår som den som får ett utbrott på personen framför i kön som missar att det slagit om till grönt eller på damen som tränger sig före i kön. Kanske får jag inte det heller, jag retar liksom inte upp mig i onödan men ändå... Jag kan bli så himla arg!
Idag skulle jag, efter att ha jobbat hela dan, åka buss hem. Det fanns två sätt att åka antingen tog man en buss 16.10 som innebar ett byte med lite väntetid eller så väntade man ynka 10 minuter till och åkte en buss som gick direkt hela vägen. Jag valde det senare alternativet. Men jag borde självklart förstått att man inte ska ta för givet att bussarna följer sin tidtabell! Huttrande stod jag i regnet och väntade men ingen buss kom på väldigt länge. När bussen väl kom så informerade chauffören mig på ett otrevligt sätt om att han minsann inte tänkte köra hela vägen eftersom han var så försenad.
-Ursäkta?!
Jag tittade runt omkring mig och upp mot himlen men där var fortfarande regnmörk asfalt och askgrå himmel vilket måste betyda att jag fortfarande befann mig i Sverige. Ingenting tydde på att jag hade kapslats iväg till ett varmt och soligt land där bussarna sällan följer tidtabell. Dessutom pratade personen där bakom bussratten svenska när han bad mig att stiga åt sidan så att de andra kunde komma på bussen. Det otrevliga tonfallet fick mig att vilja skrika att en busschaufför är en man med glatt humör sådär så att det stänker saliv rakt i ansiktet på honom. Men en arg blick fick räcka innan jag mycket argt klev åt sidan.
Ja, så är det! Jag kan bli så himla arg!
Idag skulle jag, efter att ha jobbat hela dan, åka buss hem. Det fanns två sätt att åka antingen tog man en buss 16.10 som innebar ett byte med lite väntetid eller så väntade man ynka 10 minuter till och åkte en buss som gick direkt hela vägen. Jag valde det senare alternativet. Men jag borde självklart förstått att man inte ska ta för givet att bussarna följer sin tidtabell! Huttrande stod jag i regnet och väntade men ingen buss kom på väldigt länge. När bussen väl kom så informerade chauffören mig på ett otrevligt sätt om att han minsann inte tänkte köra hela vägen eftersom han var så försenad.
-Ursäkta?!
Jag tittade runt omkring mig och upp mot himlen men där var fortfarande regnmörk asfalt och askgrå himmel vilket måste betyda att jag fortfarande befann mig i Sverige. Ingenting tydde på att jag hade kapslats iväg till ett varmt och soligt land där bussarna sällan följer tidtabell. Dessutom pratade personen där bakom bussratten svenska när han bad mig att stiga åt sidan så att de andra kunde komma på bussen. Det otrevliga tonfallet fick mig att vilja skrika att en busschaufför är en man med glatt humör sådär så att det stänker saliv rakt i ansiktet på honom. Men en arg blick fick räcka innan jag mycket argt klev åt sidan.
Ja, så är det! Jag kan bli så himla arg!
