MALISEN

Så mysigt att gå upp idag när det fortfarande var mörkt. Kokade min gröt och lade ost och skinka på min knäckemacka. Slog mig ner och läste DN i skenet av adventsljusstakens första ljus. Hemstöpta ljus från mamma såklart...

Nu ska det snart tas på nya löparbyxorna som jag köpte i fredags, dags för veckans TSM. Första träningspasset den här veckan...

I eftermiddag bär det av till småstaden och lutfiskmiddag hos favoritens mormor.

Har varit på stan och bunkrat upp med lite mer kläder för det kommande halvårets löpträning. När jag kom in på Åhléns och fick syn på Mamma Mia-DVD slog jag till. Tänkte att den är perfekta medicinen för mitt humör just nu.


Ja,Kollegan, det är en mellan... =)

På vägen mot mitt hem igår, dragandes på väskan och bärandes på en för tung påse som skar in i mina vantlösa händer, (Glömde såklart vantarna i taxin i måndags, första gången jag använde dem.) var jag ändå glad i sinnet. Hade en skön komma-hem-känsla i kroppen. En liten liten stund slogs av en tanke att om de som jag jobbat för de här dagarna var ärliga när de sade att de var nöjda och att jag var välkommen att jobba för dom igen så kanske jag ändå faktiskt är lite bra på det jag gör. Kroppen fylldes av något som ändå måste liknas vid självförtroende.

Innanför dörren var allt som bortblåst. Och nu vet jag inte alls vad jag vill med allting...

I hotelllobbyn, väntar på taxin. Allt är klart nu och det har gått så bra! Kan nu sätta mig på tåget med en bok och känna mig nöjd med mig själv...

Pirront i magen. Ska iväg på en grej som jag först nu inser vad det verkligen är. Vilket förtroende min chef visat då hon skickar mig istället för sig själv. Just nu drar jag upp tröjan och är övertygad om att jag på utsidan kan se hur den drar ihop sig i nervositetskramp. Måste försöka ingjuta lite självförtroende i min lilla själ, var jag nu ska få det ifrån?!

Ni som bor i det ovädersdrabbade området av jordklotet, titta ut genom fönstret så får ni en bild av hur det känns i min mage. Ni som inte bor där, tänk Gudrun med snö!

Måndag: Box
Tisdag: -
Onsdag: -
Torsdag: Muskel
Fredag: -
Lördag: Spinning
Söndag: TSM

---

Kommande vecka blir lugn när det kommer till träning eftersom jobbet kommer lite i vägen. Kanske passar ganska bra eftersom det sedan är dags att påbörja ett halvårs löpträning på allvar. Gummibandet får dock följa med mig på bo-borta-jobb.

Det enda du med säkerhet kan veta, det är den enda garantin jag kan ge dig, är att den enda människa du får leva resten av ditt liv med är dig själv... Så varför inte satsa lite på att ge dig själv ett bra bemötande?!

Nu börjar denna lediga dag närma sig kväll och avslut. Skippade sovmorgon för tvättstuga och fyndshopping på nyöppnad Satdium. Fick med mig en jacka (precis som väldigt många andra) och lita mjukiskläder till himla bra pris! Sedan var det vidare till Kvartersakuten för att kolla mina ögon.

Jag: -Nej, alltså jag är inte sjuk eller så... Bara mina ögonlock som blivit väldigt stora under natten. Kanske svårt för dig att se du vet ju inte hur jag brukar se ut men såhär svullna brukar de inte vara.
Blårock: -Ja, det är svårt att säga vad det är... Du ser ju lite röd ut också... Men ingen irritation i ögonen... VI gör såhär att du får en salva och om du vill kan du ta allergitabletter.
Jag: -Men jag är inte allergisk vad jag vet.
Blårock: -Hundrafyrtio kronor måste jag ta av dig för besöket, salvan hämtar du ut var du vill med din legitimation. Tack och hej! Varsågod nästa!

Ja, ungefär så lät det i alla fall...

Hemma igen fortsatta jag i tvättstugan och lyckades med att tvätta precis ALL tvätt. Brukar ge upp halvvägs annars men nu är tvättkorgen härligt tom. Efter lite tupplur på soffan tog jag mig iväg och tränade och när jag kom hem hade favoriten lagat gott kryddad kyckling med ugnsgrönsaker och ris. Nu väntar jag på "Du är vad du äter". Sedan ska jag läsa ut Tyskungen!

Jag: -Åh nej, nu skrev jag Pillpigan när jag sjulle skriva Lillpigan
Min underbara systerdotter: -Jo, men pillpigor hade man förr i tiden! Idag även kallade horor...

Jag vet egentligen inte exakt vad som fick det att bli såhär. Men om jag hade levt i ett tv-spel och haft sådana där blåa och röda staplar som talade om hur mycket liv och självförtroende jag hade kvar skulle självförtroende stapeln just nu blinka för att uppmärksamma spelaren på att se till att den blev påfylld illa kvickt annars... (Hur många ord innehöll den där meningen egentligen?!)

Det var någon gång mellan lunch och eftermiddagsfika som någonting gjorde att stapeln började tömmas till en oroväckande nivå. Vad som gjorde det vet jag inte. En kommentar som kanske antydde att jag kanske gjort något fel eller misstag. En idiotisk jämförelse i mitt huvud där alla andra är så mycket bättre än jag. Men det var nog sedan efter den där gudomliga kladdkakan som läget började bli rikigt kritiskt...

Inte ens den fina komplimangen som fick avsluta en två dagar lång konferens hjälpte vid det laget, jag var och är utom räddning. I alla fall för en kortare eller längre tid framöver.

---

Har drabbats av någon sorts eksem på ögonlocken också, de känns för stora för mitt huvud. Som om de inte riktigt får plats i den lilla ficka där de brukar fällas in... Ögonlocken alltså...

"Upptäckte precis texten i headern. Bondunge alltså? Nu är du ju lite äldre än förr så du kanske skulle slå till på bondbrud istället. "En bondbrud på vift i livet - 08 må vara mitt hem, men 007 är min favorit" " -Carros

Det här är min vän Carros humor när den är som allra bäst! Tack för att du får mig att le här i soffan där jag sitter med krökt rygg och magen full av fiskburgare. Du är en pärla!

Tagit en lång promenad i novembersolen. Nu ska jag slå upp Camilla Läckbergs Tyskungen sida 150 och njuta av belöningen.

Måndag: Core
Tisdag: Förmiddagsspinning och Kvällsbox
Onsdag: Löpning och Core
Torsdag: Step
Fredag: -
Lödag: -
Söndag: TSM

Var: I småstaden. Först hos mamma och sedan hos syster
Vad: Först middag och sedan inflyttningsfest
Vem: Systrarna såklart och så en massa av systers vänner.

Var: Här hemma i lägenheten som jag just då låtsades att jag bodde själv i eftersom favoriten befann sig i London.
Vad: Sushi, Idol och en massa snack.
Vem: Jag och Gamla kollegan

Har varit iväg på övernattningsjobb och fått den årliga självförtroendeboosten. Den här gången bakades det dock i något som framstod mer som om ett diffust erbjudande. Lika generad som för ett år sedan men så mycket mer förvirrad över vad jag vill egentligen. Eller jag vet vad jag vill men det visste jag ju under hela min utbildning också, bara det att det jag visste att jag ville då inte verkar vara det jag vill nu. Det som verkade vara ett ouppnåeligt mål då verkar helt plötsligt breda ut sig framför mina fötter och jag vill inte ens ha det. Eller!?

Återigen, ni som vet... Ni vet!

Balsamflaskans pruttande efterföljs av duschcremesflaskans dito. När dessa ljud klingat ut tar hudlotionflaskan över. Deodorantens kula rullar torrt i armhålan och rakbladen till Venus är slut. Blir till att shoppa!

---

"Var det ett uppgivet "vad ska jag säga!?" eller ett konstaterande? Eller kanske instämmande? Eller ve och fasa irriterat?" -Carro

Svar: Det var ett uppgivet, instämmande konstanderande. Eller instämmande och instämmande... Jag saknar nog det där som man fick gratis när man bodde i varsin stad och alltid gjorde det lilla extra när den andre kom hem till en. Fast det borde vara så mycket enklare att göra små enkla vardagsöverraskningar/förgyllnigarn nu när man känner varandra så mycket bättre och vet vad den andre gillar och tycker om och blir glad för! Eller hur?!

"Moment 22 det där. Man vill ju att det ska komma spontant (annars känns det inte lika roligt), men det gör det ju aldrig, så då får man säga till?

Jag känner att det inte är samma sak att få blommor på alla hjärtans dag eller present på årsdagen (om ens det) för det är ju inte lika överraskande. Tror dock att det blir svårt med någon ändring. Minns att jag tyckte det var bra med henke i början som vi dejtade eftersom han inte var så där klassiskt romantisk (blommor, choklad, hålla upp dörrar, vilket i början lätt kan bli för mycket) så jag får stå mitt kast.;)

Lösningen för dig kanske ligger i att just skriva om det på bloggen, för den läser han väl? Eller iof så kanske också det kommer kännas som att man har hintat. Det är ju det jag säger: Moment 22."

Vad ska jag säga?! Nej, han läser inte ens min blogg... Vad jag vet i alla fall!

Läser en del bloggar dagligen. I dessa har det den senaste tiden skrivits om hur man får kofta, godispåse, svarta spännande lådor och blommor. Gemensamt för alla dessa gåvor är att de kommer från den som man just nu (och kanske även en lång tid framöver förresten) valt att dela vardagen och livet med. Jag blir så klart glad för de lyckligt lottade kvinnorna som har sådana fint tänkande karlar.

Samtidigt kan jag inte hjälpa att jag börjar fundera över hur ser ut här hemma. När hände det senast att favoriten kom hem med något bara sådär utan att jag innan hintat om det? (Kanske ska förklara att ordet hinta i det är sammanhanget beytder att rakt ut tala om tex att om jag hade en tjej som städat, tvättat, diskat, lagat mat och gjort matlådor skulle jag köpa en dubbeldajm till henne.) Vet inte om det är jag som ska sluta läsa bloggar eller om det faktiskt är någon annan förändring som ska till?!

Du befinner dig i tvättstugan tillsammans med en annan granne. Ni båda sitter i föreningens styrelse. När ni som bäst passar på att prata om någon styrelsefråga kommer en tredje granne in. Denna sitter inte med i styrelsen. Snälla fortsätt då inte att prata om frågan i någon sorts avkodad form! Vänta istället tills den tredje grannen gått. Hellre en pinsam tystnad som gör att den tredje grannen förstår att han eller hon avbrutit något viktigt samtal än något avkodat som den tredje ska låtsas inte förstå något av.

Alternativt öva er i avkodning ifall liknande situation skulle dyka upp!

Läste just kollegans blogg. Jag sade visst också ja till det där kvällsjobbet. Hade visst också lovat någon i min omgivning träningssällskap som nu får ställas in. Ibland kan man undra...

Riktigt ruskväder, regn så kallt som regn kan bli innan det förvandlas till snö. Ska nog ändå ta mig iväg till gymet en sväng innan kvällsjobbet.

I klassen dagens bäst skrivna blogginlägg går första priset till Norge.

Fars dag ifjol.

Nu ska jag göra mig i ordning för att åka iväg på söndagsjobb. Så inget farsdagsfirande i år heller...

Burn after reading.

Gjort en sväng på stan för att skaffa de där svarta stövlarna jag varit i behov av en tid nu. Slås igen av hur ynkliga mina vader måste vara då 9 av 10 stövelskaft är för stora. Oftast fyller man ju ut med instoppade byxor men nu är jag ju ute efter att par stövlar jag kan ha till kjol också. Jaja, blev ett par av de där 9 i alla fall då den 10:onde oftast inte faller mig i smaken trots bättre passform på skaftet. Blev ett par nätta små saker i mocca från gamla hederliga Vagabond.

Nu sitter jag här med resterna av gårdagens "världens-största" godispåse, utan filmen jag aldrig hyrde och med favoriten i småstaden för att kolla fotboll med sin fader. Lite halvtrist alltså... Ska värma lite potatis- och squashsoppa med hummus och rostat pitabröd från igår till lunch och längta tills favoriten kommer hem igen!

Vänner-DVD, tvättstugan, sista 100 sidorna i Jo Nesbo-boken, Lantz i P4 och senare ikväll bio med favoriten och en "världens-största" lösgodispåse.

Städning och promenad skjuter jag på morgondagen istället...

Äntligen är de här två dagarna över. Nu ligger två lediga dagar framför mig, så skönt! Helt slut måste jag erkänna att jag är. Ska också erkänna att jag under förmiddagen idag nästan var lite nöjd med mig själv, det gick faktiskt bra. Chefen sammanfattade det såhär på ett papper som mötte mig när det var min tur att sitta en stund:

Du har blivit mkt bättre/säkrare på bara en dag. Fattar du hur snabbt du kan utvecklas? Sky is the limit!

Nu ska jag laga mat så jag hinner till PT-cirkeln som jag bokat in mig på ikväll.

"Är de någon som klarar av dom svåra arbetspassen som ska utföras så är du en av dom. Med chefen som kollega där kan de inte bli bättre! Jag umgås gärna med den sk jävulen ett tag nu :) " -kollegan om Låt mig va din djävul

Tänk om jag inte klickat in på bloggen och läst det där just nu innan jag ska iväg och genomlida ännu en dag. Chefen är grym absolut, hade inte velat ha någon annan vid min sida men det gör tyvärr inte att min förmåga höjs med några större procentenheter. Ändå känns det lite bättre att gå iväg med kollegans ord i minne!

Dagen börjar i ett mjölkpaket, i alla fall är det känslan man får när man tittar ut genom fönstret.

Ska stänga av tv'n som rapporterar om Obamas seger och ge mig iväg för att genomlida den här dagen. Känns ogenomkomlig just nu, skitsvårt tror jag det kommer bli! Men försöker att tänka att det finns möjlighet till revansch imorgon istället för att fasa inför att om det inte går bra idag tvingas jag stå där imorgon igen och genomlida...

Idag blir jag inspirerad av kollegan som tydligen drabbats av träningsbesatthet. Känner den där lilla träningsdjävulen vaknar inom mig. Den där som bara vill träna morgon, middag och kväll sju dagar i veckan. Lite är det väl bra att jag har motivationen nu när det börjats men det får inte spåra ur igen nu när jag har det så bra under kontroll sedan några veckor tillbaka!

Nu är det House och sedan sängen. Var uppe före varenda tupp i hela stan imorse så börjar känna mig ganska trött! Förhoppningsvis orkar jag upp imorgon för att utföra något jag tror kommer blis svåraste jobbet på länge. Annars kanske jag har det bättre i sängen?!

Illamående. Järnsmak i munnen. Törstig. Saltsug. Lite huvudvärk. Trött.

Dagen efter Halloween-fest tänker ni. Dagen efter Allhelgona.middag hos svärmor säger jag.