MALISEN

Idag på väg till jobbet lyssnade jag på en mor och ett pojkebarn igen. De var på väg till Skansen för att titta på alla djuren, pojken verkade mest intresserad av sälar. (Slutsats dragen av följande konversation: "Va göja mamma?" "VI ska titta på djuren. Apan, elefanten, björnen, älgen..." "Meja?" "Kattungen, kaninen..." "Säl?" "Ja, och vargen..:" "Säl?" "Ja, och igelkotten och..." "Säl.")

I alla fall när mamman fått svaret nej på frågan om pojkebarnet ville ha äpple nu tre gånger men envist frågade igen resulterade det äntligen i ett ja. Mamman skuttade iväg till vagnen och hämtade en tygpåse med diverse smått och gott i. Under tiden hon karvade bort skal och kärnhus på en äppelklyfta lyckades pojken rota fram en burk med mariekex i. Han slet upp den och började mumsa. Mamman förmanade att man äter äpple först och sedan kakor och att han inte fick äta upp alla kakor nu för några skulle vara kvar till sen. När mamman karvat klart och räckte över äppelklyftan till pojkebarnet ruskade han nekande på huvudet. Mamman suckade och tog kakburken och sa något om att äpplena fanns kvar till sen och det skulle kakorna också göra.

Why?! Varför tar man med kakor över huvud taget om man ändå inte ska äta dem sen?! Hade det bara funnnits äpple hade pojken aldrig fått för sig att proppa munnen full med kakor... Och hade mamman varit klok nog att inse sina åsikter om kakätande redan hemma hade hon inte behövt packa ner dem... Varför var det just kakorna och inte äpplet som skulle sparas till sen?! Jag kan förstå inte-godis-före-maten-regler och annat klokt men inte kakförbud till ett visst klockslag när man är på skansenutflyckt... Ännu en sak på min lista över föräldragrejjer jag inte ska göra.

• Ta inte med kakor om de inte är till för att ätas. Tar du med kakor, låt barnen äta dem! När de vill...