MALISEN

En kväll i veckan som gått var jag gåendes på väg från bussen. Gatorna här där jag bor är lummiga och kantas av villor och postlådor. Ibland på helgerna kan man se en ruffsig man i morgonrock hämta tidningen i någon av lådorna. Det ser mysigt ut! Jag föreställer mig att inne i köket står ett dignande frukostbord. Runt frukostbordet sitter mannens fru och barnen och brer smörgåsar och myser. In kommer mannen och säger något om temperaturen idag, tar med sig kaffekannan på vägen till bordet och slår sig ner.

Men den häromkvällen när jag var på väg från bussen fanns inte en karl i morgonrock någonstans. Bilarna som tillhör människorna som bor i villorna stod fint uppställda två och två. I varenda en av dem binkade små larmlampor i otakt. Jag tänkte att det måste nästan ha varit något bilinbrott nyligen för så många brukar inte ha sina larm på. Jag tänkte att jag får försöka fråga någon granne om det imorgon. Men sedan slog det mig att det är jag som under sommarens månader av ljus som slukat billarmens blinkanden glömt av.... Jag har glömt att man i mörker kan se om grannen har sitt billarm på eller inte, det var så länge sedan jag gick gatan hem i mörker.

Nästa dag på vägen hem slog det mig att man så gott som aldrig ser ett homosexuellt par på stan som håller handen eller småpussas lite på bussen. Inte konstigt att man blir lite små"chockad" och glor när man väl ser ett som gör det.