MALISEN

Idag har Killen varit ganska pipig och gnällig. Faktiskt nästan mest hela dagen. Det var nästan så att jag tänkte strunta i BootCamp-träningen men så verkade han ändå lite gladare när han vilat eftermiddag och fått mat i magen så vi travade iväg. Det goda humöret höll i sig ungefär halvvägs in i passet sedan var det lika hopplöst ledset igen. Ingenting som var riktigt bra och jag tycker så synd om honom som inte kan få mig att förstå vad han vill.

Speciellt mycket bättre i mitt moderskap känner jag mig inte när någon annan verkar veta precis vad mitt barn vill eller behöver. Att någon annan förutsåg att han skulle ramla, att någon annan tänkte han kanske var hungrig... Att någon annans barn minsann kan sitta nöjd i vagnen en hel dag om det är så...

Och så stör det mig att små skitsaker ens bekommer mig. Men idag är en sådan dag då det inte spelar någon roll hur mycket välmening som ligger bakom "han kanske är hungrig". Idag får det mig bara att känna mig som världens sämsta mamma som inte kan förstå ens så enkla saker som att mitt barn vill ha mat. Som dillkvisten på räkmackan blev Killen ganska kall också, gissa om det boostade mitt lilla mammasjälvförtroende?!

Hoppas på en bättre dag imorgon!