MALISEN

Så var intervjun avklarad! Jag kan inte bestämma mig för om jag är nöjd med min insats eller inte?! Jag har vid det här laget gått igenom intervjun i huvudet ungefär hundratusen gånger. Tänkt vad jag sa, vad jag kunde sagt istället, vad de ville höra egentligen, hur det jag sa uppfattades... Ni kanske förstår att jag blir galen på mig själv och min hjärna just nu?!

Varför saknar jag förmågan att vara nöjd?! När lade jag ribban ovan molnen?! Känns som jag inte kommer känna mig tillfreds med något jag gör förrän jag lyckats hitta skatten vid regnbågens slut...

Önskar att min favorit i hela världen som jag brutalt tvingades lämna långt bort imorse kunde ringa och befria mig från mitt ensamma grubblande! Han gör iofs bäst i att låta bli, jag kommer vara en plåga att prata med...

Men som sagt, vid regnbågens slut