Foten gör ont. Mycket. Jag kan inte gå. Ska jag försöka ta mig någonstans där de kan göra något åt det ändå, typ amputera... Men jag hatar vårdcentraler och husläkare. Det enda de gör är att säga att de inte riktigt vet vad det är för fel men man kan smörja med något och återkomma om det inte skulle gå över. Ja, jag får väl helt enkelt vänta då. Men hur ska jag ta mig fram under tiden?!

"Taxi? Hem i alla fall....."
Ja, så får det bli idag. Fast tvärtom, i alla fall till att börja med. Tack för tipset 1:an!

Den där rökrösten på sjukvårdsupplysningen sade ju faktiskt exakt det som jag trodde att husläkaren skulle säga om jag släpade mig dit också. På ett ganska nedlåtande sätt dessutom. Ungefär som att om jag givit mig ut och sprungit och fått ont så får jag väl skylla mig själv. Jaha, men om du får kol om fem år så ta inte mina skattepengar och köp en syrgasmaskin. Och förresten så är varken cigaretter eller syrgas speciellt klimatsmart. Jaja, inte hennes fel att jag har ont i foten.

Får försöka tänka som mamma alltid så uppmuntrande säger att det går över när det är som värst. Bara det att jag trodde det var som värst igår ända tills jag vaknade imorse...




"kan man få önska ett inlägg?" -Lolly

Såklart du får!

Jag, Favoriten, Svärmor och Svärmormor ska ut och roa oss ikväll...
Jaha, kan knappt gå. Eller jag kan typ inte gå. Kan ta mig framåt med näppe. Längesedan jag hade såhär ont om jag någonsin haft det.

Kan inte sluta tänka på en kille från gymnasiet. Han var tränad, hockeykille ni vet. Sedan bröt han benet. Han blev ganska kramgo av det. Är det vad som väntar mig nu?!

För att på något sätt kunna stå ut med det här måste jag få tänka att det kommer gå över om jag bara vilar en vecka. Att tänka längre tid än så utan träning är allvarligt psykiskt jobbigt för mig. Så en vecka, sedan är jag i träningstagen igen!
Det gick väl bra idag. Benen kändes pigga och kroppen var laddad. Men så började det göra så fruktansvärt ont nere i hälen. Bitvis visste jag inte var jag skulle ta vägen eller hur jag skulle bete mig för att det bara gjorde så fruktansvärt ont. Tog mig i alla fall i mål med tårarna hängandes i luften på cirka 55 minuter vilket jag är himla nöjd med. Dock kan jag knappt gå nu. Någon sorts inflammation i hälen tydligen. Så nu blir det total vila och voltarengel i en vecka. Sedan får vi se.

Blev en sluttid på 3.06



Imorgon

Tid 2008: 56.07
Tid 2007: 59.40
Precis på samma sätt som mitt självförtroende stärks av att andra är sämre än jag blir jag otroligt nedstämd av att andra är bättre än jag. Kanske är det så att man genom sig själv känner andra och jag tror att de som lyckats bättre än jag gottar sig i det sådär som jag gör när jag är i deras ställe. Jag vet precis hur skön känslan är... Och jag vet precis hur jävligt det känns just nu.

Att jag gjort något som inte många klarar spelar ingen roll för någon annan har gjort något som jag inte klarat.
Igår

Drömmen om Herrön -Killinggänget på Dramaten



Idag
Jag längtar bort! Inte så mycket till Paris men mer till en helt annan tillvaro. Jag står inte ut med att vänta på alla de där sakerna jag vill ska hända, allt det där jag vill förändra. Ändå vill jag ha allt precis så som det är, bara helt annorlunda. Ibland får jag känslan av att det är såhär det kommer att vara för all framtid, det känns motvilligt tryggt. Jag vill liksom komma någonstans på just den här plätten jag befinner mig, inte utanför de vita linjerna men långt.

Inte till Paris, inte utanför de vita linjerna men långt!


Se, hur i prydning jorden står,
se, hur för dig och mig hon får
så underbara håvor.


Ända sedan jag började i lördags har jag sett fram emot det som väntar mig nu; UPPLÖSNINGEN!
Morgonen har ägnats åt att tömma kroppen på bränsle inför kolhydratuppladdning som ska pågå i dagarna tre. Vet inte vad jag ska tro eller tycka om det här med kolhydratuppladdning. Läser både för och emot, läser sant och falskt och så fnns det en hel del där ute som vill slå hål på myterna om kolhydratuppladdning. Vad jag förstått så är det som jag gör inte precis hardcore. Jag har inte uteslutit kolhydrater ur min kost under en vecka för att sedan äta pasta så att magen står i fyra hörn. Vad jag gjort är att dra ner lite på kolhydraterna de senaste dagarna, sprungit ett pass igårkväll och ett nu på morgonen utan speciellt mycket kolhydratintag mellan och nu kommer jag äta lite mer kolhydratrik kost under tre dagar. En liten lightvariant alltså.

Hur som helst behöver man ju energi om man ska springa tre mil i terräng. Vi får se hur det kommer gå, har fortfarande inte lyckats nå en överrenskommelse med mitt inre jag när det gäller målbild.

Nu känns det som alltid lyxigt att vara tränad, äten, duschad och klar men ändå ha en lång stund kvar innan det är dags för jobb. Dagens bästa stund!
Idag har jag storhandlat. Eller, jag plockade korgen så full som jag vågade med tanke på att jag ensam skulle bära hem allt. Det är jobbigt att bära hem mat. När jag gick där på väg hem, de tunga kassarna förlängde mina armar någon millimeter för varje steg, funderade jag över en lösning på problemet. Som jag ser det finns det tre alternativ. Köpa bil eller en sådan där dra-maten-väska. Det tredje alternativet är att jag skaffar unge så att jag har en barnvagn och kan lassa varorna där under ni vet. Men sedan kom jag på att det är fritt fram för vem som helst att skaffa barnvagn utan att skffa barn. Så slog mig tanken att när jag sett folk som använder barnvagn för just mat-körning är det inte sådant folk jag känner att jag vill förknippas med. Fast de människorna brukar ju inte heller ha en sådan där Bugaboo Jungle eller vad de nu heter. Och gör jag sådär som alla andra och fäster ett tygstycke med en hårklämma för öppningen där man annars skulle se om det faktiskt fanns en bebis i vagnen eller inte... Fast en dra-maten ändå...

Ja, vad säger ni?
Idag blir det nog lite promenad och kaffehäng med tidningsläsning i solen om jag får bestämma. Bestämma får jag ju, jag är drottning i mitt liv (som en samhällskunskapslärare jag hade en gång envisades med att hävda), men frågan är väl kanske om jag får sällskap. Det porentiella sällskapet är ju royalitet i sitt liv så vi får väl se.

Veckan som kommer bjuder på kolhydratuppladdning light. Lite tömning i form av träning tisdag kväll och onsdag morgon sedan blir det svulla.

Nu en liten stund med Läckbergs Fyrvaktaren och chokladen som blev kvar från igår.

Igår lämnade jag in min klocka som gick sönder i somras. Den fick stanna kvar hos urmakaren till nästa vecka. Tidigare i veckan lämnades löparklockan in för att få nytt batteri. Den kommer tillbaka någon gång i nästa vecka. Förra helgen tog Peak-butiken emot min regnjacka som gått sönder. Den kanske måste åka till Åre så vem vet hur länge jag ska vara utan den.

Blir som julafton sedan att gå runt stan och samla in alla mina saker...




Oh it could be so nice,
Growin' old with you.

I'll miss you, kiss you,
Give you my coat when you are cold.
Need you, feed you.
Even let you hold the remote control.
So let me do the dishes in our kitchen sink.
Put you to bed when you've had too much to drink.
Oh I could be the one,
Who grows old with you.

I wanna grow old with you.


-Adam Sandler, The Wedding Singer
Sitter och läser i min egen blogg (!?) om mitt eget liv (!?) för ungefär ett år sedan. Då hade jag ännu inte börjat jobba för chefen som svarar såhär på ett feg-SMS om att man mer eller mindre supit bort mobilen hon givit en för mindre än fem dagar sedan:

"Hej! Oj! Drulleförsäkring brukar funka. Antar att du ringt den o att den är borta. Du, jag vet hur det känns, been there done that. Men med min privata. Skönt att veta att du inte spottar i glasen. Det uppskattas. En hederlig fylla ;) Du får köpa en ny o jag ska se hur vi kan lösa det sen. Vila huvudet. Kram"

Förstår varför hon varje gång hon överlämnar något till mig (såsom SL-kort, andra biljetter eller namnskyltar) upprepade gånger förklarar att "den/det här får ni absolut inte tappa bort".


Det kom en inbjudan med posten...
Måndag morgon och gissa vad jag gör? Ja, har som vanligt tagit mig an tvätten. Det är kanske ofta att tvätta en gång i veckan men de gånger jag väntat en och en halv vecka mellan gångerna blir det för mycket tvätt. Har det senaste passat himla bra med morgontiden på måndagar, ännu en av de charmigare sidorna med jobbet mitt.

Senare vankas promenad och jobb. Jag kommer väl inte helt undan... Nu ska jag njuta lite av ljuden som uppstår när man borrar/sågar(?) i fasaden här bredvid för att byta fönster/rusta balkonger(?).


Grillsöndag på Kungsholmen kan verkligen rekommenderas! Grillad kycklig, ribs, burgare, grönsaker, ceasarsallad, sushi. Efterrättsbord fyllt med chokladkaka, bärpaj, äppelpaj, fruktsallad... Det tog aldrig slut! Blev så mätt att jag var tvungen att slå mig ner på en parkbänk för att fundera över hur jag skulle ta mig hem. Nu verkar det vara fotboll här, jag ska väl försöka läsa ut min bok så jag är boklös och redo för Camilla Läckbergs nya på onsdag.


Såhär morgonen efter känns det helt klart i kroppen att jag gjort något som jag aldrig lyckats med förut. Trodde länge att det skulle kunna bli en sluttid på 1.45 men tappade mot slutet och gick i mål på 1.46.59. Så vi kan väl säga att vi avrundar till 1.47. Är ett himlans bra personbästa tycker jag men någonstans tar känslan av att ha "missat" 1.45 över känslan att ha lyckats med 1.47. Larvigt jag vet!


Fartlek betyder att vi "leker" med farten. Anpassa till terrängen och kör bitvis hårdare avsnitt där du håller högre fart. Beroende på vad som passar dig bäst, använd klocka, omgivningen, musik, pulsen eller din löparkompis. Öka till exempel farten mellan två lyktstolpar, eller uppför en backe. Kör varannan låt snabbare eller öka i refrängerna. Bestäm dig för att ligga i en högre pulszon en viss tid för att sedan sjunka tillbaka till lägre pulszon. Turas om att springa ifrån/ikapp varandra eller kör "försten/sisten till...". Mellan de hårdare farterna, joggar du lite saktare.
Här sitter jag, precis ätit första första sittning frukost och tittar på regnet. Löparkläder på. Ska jag ta av dem och lägga dem på standby till eftermiddagen tro? Eller har det slutat regna nu?! Ja, det har det... Då ska jag skynda mig! Nej, nu började det igen...
Morgonträning har som sagt verkligen blivit min nya grej. Det är så fruktansvärt skönt! Idag bytte jag ut den numera vanliga löpningen mot bodypump. Visst var det väldigt nära att jag stängde av väckarklockan och kröp djupare ner mellan lakanen men någonting fick mig att kliva upp, sörpla i mig smoothien och ge mig iväg. Och nu sitter jag här med en massa tid innan jag ska iväg och jobba... Känns så himla lyxigt att slå på lite Gilmore Girls just nu!
Ikväll har jag nog haft roligare på jobbet än vad jag haft på länge. De som var där vet vad det säger om nivån på min humor, ni andra får förbanna min tystnadsplikt. Synd bara att allt det glada och trevliga skulle avslutas med en viss persons behov att äckelgubba sig på min bekostnad. Jag blir lätt generad i vanliga fall och just nu med den här förhöjda kroppstemperaturen... Det är svårt att vara cool och oberörd med en nuna i samma nyans som en babianröv i parningstider.

Nu ska jag fixa lite te och skorpa i väntan på True Blood på SVT. Somnade förra veckan men det får någon chans till i alla fall.
"Kanske kan inspirera med lite motiverande tankar som man kan använda sig av när man känner för att äta choklad istället för att röra på sig?" -Caroline

Det ena behöver inte utesluta det andra! Du kan först springa en sväng, gå en rask promenad, ta en cykeltur, riva av ett bodypumppass eller något liknande för att sedan njuta av den där chokladen. Jag lovar den kommer smaka godare! Det bästa tipset jag har är att bara sluta tänka så mycket på träning och istället bara göra det!
"50 minuter?? Herremingud va bra!!
stolt att vara kompis med en sån snabb brud

BTW, Mad Men - I love it! Blev lite full i skratt när jag såg skådespelerskan som spelar "Betty" agera lesbisk (och aggressiv) i "Anger manegement (hur f*n det nu stavas). Hon satt å råhånglade med en annan brud. Tala om att en skådespelare ska klara av kontraster =) "
  -Pollys mamma

Tack! Du kan också göra det om du bara vill!
Kanske är det lite som vårat jobb att vara skådespelerska? Från klassrum till syncentral till träningshall till...

"nu saknar jag majathon-bloggen lite, min största inspiration till träning. sjukt bra att springa på 50 minuter. du är grym!" -Lolly


Tack! Du kan också göra det om du bara vill! Ska försöka lägga in lite mer träningsinspiration (har ett superbra intervallpass att tipsa om tex) här istället, men kanske kan majathon återuppstå någon dag...

"oh, kan du inte smtta mig med lite träningsvilja?" -Caroline

Träningsvilja, svininfluensa... Jag ska göra mitt bästa!

"Imponerad" -Kollegan

Tack! Du kan också göra det om du bara vill!