MALISEN

Hemma igen efter en dag på stranden. Förutom när jag lyssnade på Sommar i P1 så ägnade jag mig åt att tjyvlyssna eller egentligen, då det inte krävdes någon ansträgning för att uppfatta vad mina offer sa, skulle jag säga att jag ägnade mig åt att höra folk omkring mig. Det är ett underskattat nöje att bara lyssna på folk runt omkring en. Idag har jag mest hört på barn och mammor. Eller faktiskt mest en och samma mamma och hennes två flickebarn men jag vill inte verka som någon stalker, därav pluraländelserna.

Ibland ler jag när jag lyssnar eller tittar på barn, de är så (...hittar inget bra ord, funderar mycket länge...) härliga (...hade så gärna velat ha ett annat ord men...) Det är ofta när föräldrarna kommer in i bilden som mina mungipor tar en annan vändning. Många gånger tänker jag att

När jag blir mamma då ska jag aldrig.......och om jag ändå gör det hoppas jag att mina barn....

Den meningen har jag tänkt hur många gånger som helst med olika gärningar där det nu är punkter. Ändå vet jag att jag kommer att göra alla de där hemska sakerna som att till exempel ta med mitt barn när jag storhandlar bara för att sedan tjata och bråka på det. Antagligen kommer heller inte mitt barn när jag tjatar och bråkar ifrågasätta varför jag i första stunden tog med dem om jag ändå inte hade ork och lust att ta hänsyn till dem under min handling. Jag kan förstå att det inte är lätt att vara förälder ändå undrar jag efter idag lite över följande uttalanden/händelser/dialoger:

Mamma till sina flickebarn: -Nästa gång vi ska köpa glass måste ni bestämma er lite fortare vad ni vill ha!
Barnen svarade inte men jag önskar att de hade svarat "Mamma, nästa gång vi ska köpa glass kommer vi inte kunna välja på hundra år för att vi kommer känna oss stressade när vi minns orden du just sa!"