Så har man flyttat igen. Himla trevligt område den här gången, villor så långt ögat når och där borta mellan träden skymtar faktiskt en sjö. Härligt!
Idag när jag var på väg hem från bussen tror jag att jag utsattes för någon sorts hundtrick. Jag gick i min egna lilla värld, hade just passerat området med parhus och var på väg mellan villorna när jag möter en kile med att koppel i handen. Tjugo meter bakom honom kommer en liten hund hoppande. Denna svartvita lilla skapelse bestämmer sig för att vända och följa med mig istället för att hoppa ikapp sin husse som nu börjar vända sig om och vissla på hunden. Jag tror att det var någon sorts terrier eller annan envis typ av hund för den fortsatte att hoppa jämna steg med mig lika bestämt som den envisaste åsna.
Jag stannar upp lite för även om jag den senaste tiden faktiskt känt mig sugen på att skaffa en liten söt hund så skulle det känts som någon sorts stöld att bara helt sonika låta denna lilla förvirrade varelse följa med mig hem för alltid. (Dessutom var det inte det "fel" ras om jag ska gå in på detaljer som är helt ovidkommande, jag hade nog inte tagit med mig kraken hem även om den varit av "rätt" ras ska erkännas.) Hunden tittade upp på mig och verkade drukna i mina ögon som mötte dens?! vet ju faktiskt inte om det är en hnn eller han! Hur som helst så försvann husses lock och pock långt ut i periferin för denna lilla varelse för ett ögonblick. Sedan började klockorna i världen snurra igen och på en nanosekund var de ikapp den tid de sackat efter under stilleståndet och killen var framme vid mig och jycken.
"Ursäkta!" Sedan vänd mot hunden: "Vad har jag sagt om främlingar?!" Sedan vänd mot mig igen "Du verkar ha gjort ett bra första intryck... Ursäkta..."
Mitt huvud snurrade som en ugglas i jakt på kamerorna, för visst måste detta ha varit en scen i en film?! Inte funkar väl hundtricket i verkligenheten?! Kanske det gör det...
