MALISEN

Jag skulle väl kunna säga att jag är så gott som besatt av att gå ner i vikt. I alla fall så pass besatt man kan vara och ändå fortfarande vara frisk. Jag har för länge sedan insett att jag inte har anorexia-psyket eftersom jag inte kan stänga av min hunger. Jag kan heller inte stoppa några fingrar i halsen, därför anser jag ändå att jag är frisk trots min lilla besatthet.

Jag vet egentligen inte var den här besattheten riktigt kommer ifrån? Om jag verkligen ska tänka efter och tittar noga i spgeln så inser jag ju att det inte är någon större fara. Jag tränar och jag äter inte speciellt fel. Jag antar att jag borde vara nöjd men det går inte! Det går bara inte!

Först tänker jag att jag måste bli av med besattheten. Spelar väl ingen roll om jag stoppar i mig en av kokosrutorna som favoritens mormor skickade med honom hem igår? Men den taktiken fungerar inte! Kanske måste jag istället se till att gå ner de där kilona så har jag inget att vara besatt av längre.

Inser att det här inlägget kan ge en bild av mig som en sjuk människa som inte kan njuta av livet för att hon är så inställd på att gå ner i vikt, men ni som känner mig vet att det inte är så!

Tips på saker som påverkar vågnålen åt vänster mottages tacksamt!