MALISEN

När jag bodde hemma och mamma fortfarande tvättade mina kläder var ångesten över att lägga ett plagg i tvättkorgen ännu större än nu när jag själv har kontrollen. Mamma har aldrig varit speciellt noga med hur kläder hängs, stryks, tumlas vilket får klänypsmärken och konstiga passformer till följd.

När jag flyttade hemifrån och började sköta min tvätt själv var det en aning som en befrielse. Äntligen kunde jag själv ha kontroll över huruvida tröjorna nyptes fast i armhålorna eller längst ner i kanten. Jag kunde skaka ut mina mörka jeans ordentligt för att undvika vita streck. Jag bestämde själv om jag skulle tumla mina träningskläder till statiskitet eller inte. Dosering av tvättmedel och sköljmedel låg även det i mina händer, för att inte tala om val av märke!

När jag blev sambo återuppstod lite av ångesten. Vi försökte och försöker att hjälpas åt med det mesta. Inte på grund av att vi är några speciella aktivister för jämställdhet men det känns bara trevligt om man kan hjälpas åt. Men på ett område är jag benfast övertygad om att jag gör ett lite bättre jobb än favoriten. När det kommer tvätt är jag så gärna ensam! Jag ser hellre att jag står en hel dag med tvätt upp till öronen än att någon annan hänger mina kläder så att de blir evigt skrynkliga, tappar passformen eller bara torkar långsammare.

Det blir svårt med jämställdheten när man har tvättkontrollbehov av denna art!