MALISEN

I helgen har det varit kalas i småstaden. Kalas i form av öltält, spelande band på scen och mycket folk på stan. Slog till på en sådan här i fredags. Kändes mindre bra igår kan jag säga, men man ska väl veta att man lever ibland också. Det värsta tycker jag är ångesten som infinner sig dagen efter över de där sakerna man gjort och sagt som man liksom minns men samtidigt inte kommer ihåg. Jag har alltid tyckt att det är det värsta med att vara bakfull; ångesten. Jag tänker då inte på att de runt omkring mig (kanske förutom syster just den här gången...) antagligen är lagom förfriskade de också. Men å andra sidan om man inte märker att de är det måste det kanske innebära att man är värst själv?! Annars märker man ju hur fulla alla andra är, om man ligger snäppet under på promilleskalan menar jag.

I alla fall blev jag igår slagen med hästlängder av samma syster som nämns ovan. Och jag tycker inte att hon behöver ha speciellt stor ångest över något som jag vet i alla fall så antagligen...

Äh, börjar trassla in mig i resonemanget här! Så ska ta tag i dagens uppgift: göra helt i ordning här i lägenheten, alltså packa upp de sista lådorna och möblera allting så att det inte ser bara inkastat ut.
Sedan tror jag det blir bio eller hyrfilm ikväll...