Underliga avståndskonsekvenser
1kommentarer
Förut bodde jag långt bort från familjen, på andra sidan Sverige närmare bestämt. Visst längtade jag hem och saknade familjen och ville hälsa på så ofta jag kunde men jag hade aldrig den här "jag-borde"-känslan.
Nu bor vi inte så långt bort, men längst bort av dem som bor nära om man säger så. Och det är underligt för nu känner jag nästan så fort det går mot helg att jag borde nog åka ut till familjen...
Det är absolut inget som någon gör som ger mig den här känslan. Som så många andra känslor ligger det hela hos mig och skapas i den där knäppa delen av hjärnan som tror att jag måste göra allt lite lite mer och lite lite bättre innan det duger. Önskar den där delen av hjärnan bara kunde hålla käften för all tid och evighet!
Nu bor vi inte så långt bort, men längst bort av dem som bor nära om man säger så. Och det är underligt för nu känner jag nästan så fort det går mot helg att jag borde nog åka ut till familjen...
Det är absolut inget som någon gör som ger mig den här känslan. Som så många andra känslor ligger det hela hos mig och skapas i den där knäppa delen av hjärnan som tror att jag måste göra allt lite lite mer och lite lite bättre innan det duger. Önskar den där delen av hjärnan bara kunde hålla käften för all tid och evighet!
1 kommentarer
HELENASCITY
01 Mar 2008 16:27
ha en bra dag!
Kommentera