MALISEN

På vägen mot mitt hem igår, dragandes på väskan och bärandes på en för tung påse som skar in i mina vantlösa händer, (Glömde såklart vantarna i taxin i måndags, första gången jag använde dem.) var jag ändå glad i sinnet. Hade en skön komma-hem-känsla i kroppen. En liten liten stund slogs av en tanke att om de som jag jobbat för de här dagarna var ärliga när de sade att de var nöjda och att jag var välkommen att jobba för dom igen så kanske jag ändå faktiskt är lite bra på det jag gör. Kroppen fylldes av något som ändå måste liknas vid självförtroende.

Innanför dörren var allt som bortblåst. Och nu vet jag inte alls vad jag vill med allting...