Jag vill också vara prinsessa ibland
1kommentarer
Läser en del bloggar dagligen. I dessa har det den senaste tiden skrivits om hur man får kofta, godispåse, svarta spännande lådor och blommor. Gemensamt för alla dessa gåvor är att de kommer från den som man just nu (och kanske även en lång tid framöver förresten) valt att dela vardagen och livet med. Jag blir så klart glad för de lyckligt lottade kvinnorna som har sådana fint tänkande karlar.
Samtidigt kan jag inte hjälpa att jag börjar fundera över hur ser ut här hemma. När hände det senast att favoriten kom hem med något bara sådär utan att jag innan hintat om det? (Kanske ska förklara att ordet hinta i det är sammanhanget beytder att rakt ut tala om tex att om jag hade en tjej som städat, tvättat, diskat, lagat mat och gjort matlådor skulle jag köpa en dubbeldajm till henne.) Vet inte om det är jag som ska sluta läsa bloggar eller om det faktiskt är någon annan förändring som ska till?!
Samtidigt kan jag inte hjälpa att jag börjar fundera över hur ser ut här hemma. När hände det senast att favoriten kom hem med något bara sådär utan att jag innan hintat om det? (Kanske ska förklara att ordet hinta i det är sammanhanget beytder att rakt ut tala om tex att om jag hade en tjej som städat, tvättat, diskat, lagat mat och gjort matlådor skulle jag köpa en dubbeldajm till henne.) Vet inte om det är jag som ska sluta läsa bloggar eller om det faktiskt är någon annan förändring som ska till?!
1 kommentarer
carro
12 Nov 2008 12:03
Moment 22 det där. Man vill ju att det ska komma spontant (annars känns det inte lika roligt), men det gör det ju aldrig, så då får man säga till?
Jag känner att det inte är samma sak att få blommor på alla hjärtans dag eller present på årsdagen (om ens det) för det är ju inte lika överraskande. Tror dock att det blir svårt med någon ändring. Minns att jag tyckte det var bra med henke i början som vi dejtade eftersom han inte var så där klassiskt romantisk (blommor, choklad, hålla upp dörrar, vilket i början lätt kan bli för mycket) så jag får stå mitt kast.;)
Lösningen för dig kanske ligger i att just skriva om det på bloggen, för den läser han väl? Eller iof så kanske också det kommer kännas som att man har hintat. Det är ju det jag säger: Moment 22.
Kommentera