Jag med mig skämta aprillo

1kommentarer

Igår när jag skulle åka iväg på det där lilla jobbet råkade jag sätta mig på en annan buss än den jag borde satt mig på. Slutdestinationen var densamma och det var det jag tyckte var viktigast, inte hade jag en tanke på att vägen dit kan ta väldigt olika lång tid beroende på hur man väljer att svänga hit och dit. Väldigt mycket senare än tänkt kunde jag ändå kliva av där jag skulle kliva av. I stressen som uppstod gick jag åt fel håll på rätt gata, när jag insett att numren blev högre istället för lägre hade klockan blivit mer än mindre så det var bara att springa... Ni förstår att jag var sådär lagom trött på mig själv just då!

Tidigt imorse när jag skulle ge mig iväg fick jag av någon outgrundlig anledning för mig att månaden som just inletts hette maj och inte april och det betyder ju att jag behöver nytt busskort. Hur har chefen kunnat missa detta?! Hur ska jag göra nu?! Hinner slänga iväg ett SMS till Kollegan och Nya kollegan som avslöjar min brist på fungerande hjärnsubstans, sno Favoritens kort eftersom han ska göra färre resor än jag under dagen och stället som säljer kort hinner öppna tills han ska iväg och sätta mig på tunnelbanan innan det slår mig... Och det är en långsam vänsterkrok som jag borde sett komma;

...Favoriten fyller år i April, han har ju inte fyllt ännu...vilken månad är det egentligen...vänta nu...mars, maj...mars, APRIL, maj...ååånej...

Behöver jag tillägga att det inte kom någon som ville ha mina tjänster på det där tidiga morgonjobbet?!

Anledning till att jag ändå fortfarande hyser ett hopp om den här dagen är en mycket oväntad och oplanerad fika med Gammal (blivande?!) kollega som jag sprang på sådär som man aldrig springer på någon i en storstad. Dessutom skriker fiskmåsarna att det är vår och enligt DN är uv-strålningen hög...

1 kommentarer

Ingis

01 Apr 2009 21:40

ASG



Det finns bara en av dig! Och jag tröttnar aldrig på dina "äventyr". Men skulle nog inte vilja byta heller HAHAHA

Man undras ju hur du lyckas och hur du står ut? men man vänjer sig kanske?



Pöss påre

Kommentera

Publiceras ej