MALISEN

Här sitter jag med någon annans dåliga samvete kastat över mig. Det rinner över mig som ett ägg som kastats i huvudet och fastnar som en stor klump i magen. Jag vet ju att jag inte kan ta på mig det som faktiskt är någon annans att bära. Någon annans sneda livsval är inte mina att rätta till. Jag måste sluta skära mig på skärvorna efter den där som sitter i glashuset och kastar sten omkring sig.

Men just nu är ägggulan kladdig, stenen för stor och skärvorna många... Och någon med en stor plats i mitt hjärta får bara smaka blodet från alla såren jag får när jag rotar bland skärvorna.