MALISEN

Storstrumpa har någon gång använt ordet slarvig i en mening som nog skulle fungera som en beskrivning på mig. Jag själv vill inte se som mig en slarvig person, det handlar liksom inte om slarv så mycket som det handlar om otur. Kanske disträ eller tankspridd skulle vara närmare spikhuvudet i en beskrivning av den där sidan hos mig som gör att det blir lite jobbigt att vara jag ibland.

• Jag har en eltandborste som "säger till" var trettionde sekund att det är dags att borsta nästa fjärdedel tänder, var och varannan borstomgång vet jag inte vilken fjärdedel som är borstad och inte när det signaleras byte...
• Jag upptäcker inte att jag är i herrarnas omklädningsrum förrän jag kommit ända längst in och står bredvid en man i full färd med att klä av sig.
• Jag glömmer bort om jag är på väg in eller ut från tunnelbanan (inte själva tåget utan spärren). Ibland står jag vid en spärr på väg ut och rotar i väskan efter kortet, hittar det till slut och när jag sedan ska stoppa det i skåran inser jag att den inte sitter på insidan av spärrarna. Lika ofta går jag i full fart mot spärren när det tar tvärstopp eftersom man tydligen ska dra kortet i skåran innan man får komma in.
• Om jag satt mig på ett pendeltåg norrut i tron att det är på väg söderut tror jag alltid att det är fel på speakerrösten som ropar ut stationerna innan jag inser att jag är på fel tåg. Då kan jag ha åkt några stationer åt fel håll.

Det finns fler exempel, synd att det allra bästa endast är ämnat för människor som känt mig hela sitt eller mitt liv...