MALISEN

Även kvällens jobb sitter nu som en klump i magen. Det är trångt där nere nu, inte ens en kopp te går ner. Det enda som snurrar i huvudet är hur mycket bättre jag skulle vilja gjort allt. Hur mycket mer jag hade velat förstå. Skulle behöva rensa skallen med en runda i löparskorna, ett riktigt hårt intervallpass skulle jag behöva. Bara få känna något annat än magklumparna en stund.

Jag vet att det inte finns någon nytta med gräva ner sig i saker som ändå inte går att göra något åt längre. Men det är tufft med ett jobb som enbart är här-och-nu-prestation. Finns ingen tid för att tänka innan beslutet måste tas och något levereras. När det väl är levererat har alla hört och sett och det är svårt att ta tillbaka eller göra om. Ibland blir man överraskad över hur bra det kan bli, andra gånger hamnar allt som en klump i magen.

Varför känner jag mig såhär värdelös och dålig just nu? Är det jobben som är svåra? Är det jag som är ur form? Har jag råkat placera ribban på 2.40 istället för 2.20? Jag vet helt enkelt inte, men i hela magen känner jag den där känslan som är så bekant.