I mitt huvud en torsdag i oktober

0kommentarer

Vissa jobb sätter sig efteråt som en liten svart klump i magtrakten. Det kan ha att göra med att man inte riktigt fick till formuleringen och ett skämt gick förlorat. Andra gånger kan det kännas som att man stångar pannan blodig för att få fram det som sägs men ändå möts av en ständigt rynkad panna. Ibland kan det vara småsaker, antydningar, öppna kommentarer eller bara något som man skälv läser in i situationen.

Det allra värsta jag vet är när någon uttalar orden "Nu tror jag det blivit ett missförstånd här...". Jag kan lukta mig till den meningen i det där lilla lilla andetaget som tas innan man liksom tar till orda och genast lägger jag allt på mig själv. Det var nog jag som skapade det här missförståndet genom att göra något fel, tänker jag alltid och drabbas genast av magont som håller i sig ett bra dag. Ibland flera dagar... Även om jag innerst inne vet och får bekräftat att jag inte gjort något fel.

Idag har jag en klump i magen efter förmiddagens jobb, den vill nästan ta sig ut genom tårkanalerna. Det är inte likt mig, just tårarna alltså...

Kommentera

Publiceras ej