Bara jag...?
1kommentarer
Ibland när jag är på väg hem efter en fika, lunch eller familjesammankomst har jag en speciell känsla i kroppen. Den skapar tankar som låter ungefär:
"pratade jag för mycket om mig och mitt nu?"
"varför sade jag sådär när jag egentligen faktiskt menade såhär?"
"undrar vad de/den jag träffade tänker om mig nu...?"
Jag vet inte varför jag lägger tid och energi på det här analyserandet men ibland leder det i sin tur till tankar om att eftersom jag gör det måste jag väl vara lite för upptagen med mig och mitt för annars skulle jag väl istället tänka på vad de/den jag träffade sade och berättade...?
Alltså inte alltid men ibland... Och man måste ju fundera över sig själv för att kunna förändra någonting, men om jag analyserar mera gör det mig då mer eller mindre självupptagen?! För det kan ju hända att jag borde fundera ännu mera över hur jag är och vad jag säger men då blir det ju mindre tid till vad andra säger och berättar...
"pratade jag för mycket om mig och mitt nu?"
"varför sade jag sådär när jag egentligen faktiskt menade såhär?"
"undrar vad de/den jag träffade tänker om mig nu...?"
Jag vet inte varför jag lägger tid och energi på det här analyserandet men ibland leder det i sin tur till tankar om att eftersom jag gör det måste jag väl vara lite för upptagen med mig och mitt för annars skulle jag väl istället tänka på vad de/den jag träffade sade och berättade...?
Alltså inte alltid men ibland... Och man måste ju fundera över sig själv för att kunna förändra någonting, men om jag analyserar mera gör det mig då mer eller mindre självupptagen?! För det kan ju hända att jag borde fundera ännu mera över hur jag är och vad jag säger men då blir det ju mindre tid till vad andra säger och berättar...
1 kommentarer
Anonym
30 Aug 2010 20:18
jag gör det med, men jag kallar det nog för att älta. Tänker att jag istället kunde lagt energin som går åt till att älta, till att under fikan tänka på att göra/inte göra det det för stunden ältas. Men jag lyckas så klart inte!
Kommentera