Som man packar får man...

0kommentarer

Ungefär såhär lät det här hemma i fredags

jag: -Tänkte att du kunde packa Killens väska när vi ska sova borta i helgen. Inte för att jag tycker att du behöver öva på att packa eller så, det är jag övertygad om att du klarar men för att jag behöver öva på att inte göra det.
Favoriten: -Du orkar inte packa alltså...?
J: -Joooo! Men... Jag tänkte att jag vill inte bli en sådan mamma som skriver listor till dig när jag är borta och du ska packa träningsväskan eller matsäcken och om jag inte släpper kontrollen redan nu så kommer jag säkert bli sån.
F:-Du orkar inte packa...
J: -Joooo! Men... Måste öva på att inte ha kontrollen, du förstår hur jag menar!

Lite senare kom ämnet upp igen

Jag: -Men om vi packar varannan gång, den ena sköter själva övernattningspackningen och den andra skötväskan och så turas vi...
Favoriten: -Men måste den ena göra? Kan vi inte diskutera tillsammans vad han ska ha med sig?
J: -Jo, så kan man ju göra...
F: -Jag tänker kanske tre-fyra ombyten, några extra bodysar och så pyjamasar två stycken...
J: -Låter väl bra, den ljusa filten för om solen.... Men... Nej, det här är inte jag som släpper på kontrollen! Det här är ju jag som jag har full insyn i det jag ska öva på att inte ha någon kontroll över! Om det här ska bli en släppa-kontrollen-övning för mig så ska ju du packa utan att jag har en aning om vad du packar... Så, tyst nu, bara packa till honom! Jag tar hand om skötväskan.

Sagt och gjort!

Kommentera

Publiceras ej