MALISEN

...dela med mig sådär värst supermycket känslor i detalj men just nu är det inte bara som om någon stuckit in handen genom bröstet på mig och kramar hjärtat mitt alldeles för hårt. Nej, idag är det som om en bläckfisk med alla sina armar gör tusen ålar på min stackars lilla blodpump.

Har lämnat både Killen och Favoriten kvar i Småstadstrakten och är alldeles ensam hemma tills imorgon eftermiddag. Inte första gången jag är ifrån Killen mer än några timmar men sist var i maj. Då hade jag inte riktigt fått kläm på det här med hur stor en bebismammas saknad kan (ska?) vara. Kanske har jag fått det dubbelt upp nu, jag vet inte?

Har ingen koll på vad som är inom ramen för normala känslor men tårarna rann över när jag skulle åka imorse. Nu kan jag känna något som liknar onda känslor mot de som är med Killen just nu. Fick en film skickad till mig där han leker och jollrar och känner det som att han ropar på mig. Bläckfisken vrider någon millimeter till och tårarna är inte långt borta.

Som sagt brukar inte dela med mig så mycket och det här är kanske inte så uttömmande det heller, ens för att vara skrivet av mig men... Den där lilla Killen har funnits hos oss i ett halvår nu och, även om det tog lite tid, lyckats fånga en väldigt speciell del i mitt hjärta!