Jag minns det så väl...

0kommentarer

...hur trött jag var för ett år sedan. Det var ingen idé att nypa sig i kinderna och försöka se pigg ut, allt jag orkade var att räkna ut hur länge man skulle behöva vänta innan man fick slumra in på soffan. Ägnade mycket tankeverksamhet åt att klura ut mellan vilka jobb jag skulle hinna hem för en liten tupplur. Men såhär ett år senare när Killen ligger här bredvid och greppar efter sina fötter... Ja, ni vet slutet på den meningen utan att jag skriver den tror jag.

Idag är det tänkt att träffa en av Mammorna för promenad. Men himlen ser hotfullt grå ut, får väl se hur det blir... Vet att i alla fall hon har en väldigt fin regnrock medan min regnjacka luktar konstigt.

Kommentera

Publiceras ej