MALISEN

I måndags på öppna förskolan var där en mamma med sina tre barn. Det var inte svårt att höra vilket rum familjen befann sig i om vi säger så. Det gapades, skreks och skälldes. Det togs i med hårdare handskar än vad som är okej. Mitt i allt skulle det tas kort med mobilen på ansträngt leende barn poserandes med någon leksak.

Alla hörde, jag också. Alla såg, jag också. Ingen sade något, inte jag heller. Ingen gjorde något, inte jag heller.

Så fort jag tänker på de där barnen dyker en klump upp i magen. Det är sveket... Det är känslan av att inte vara människa utan bara en liten lort...