Slutar aldrig att förundras

1kommentarer

Allt är frid och fröjd, Killen sover middag och jag slöar framför dvd i soffan. Plötsligt hörs lite smågnäll från sovrummet, väntar, tystnar, gnäll igen, går dit, försöker hjälpa till att somna om, gnället eskalerar, tar upp, vaggar, gnället är nu hysteriska illskrik.

Vaggar, går runt, erbjuder vatten, sätter mig ner, får ont i hjärtat, vaggar, håller inte om, lägger på sängen en stund, håller om, vaggar, nynnar, lugnar, distraktionsbusar, känner hur ett svart hål växer sig större i min själv, håller inte om, vaggar, håller om, vaggar inte, erbjuder vatten, börjar gå hål i huvudet på mig, erbjuder Ellas fruktsugis... ...under konstant hysteriskt illskrik.

Plötsligt, drygt en timme senare, en liten hand hållande en napp sträcks mot min mun och en liten älskad Kille ler mellan tårarna...

Vad tusan det var som var fel den här gången får vi nog aldrig veta men nu är allt frid och fröjd igen.

1 kommentarer

JOLINE&MIO

22 Feb 2012 17:43

Tack! :) På SALT för länge sedan dock.

Kommentera

Publiceras ej