Sending out an SOS

3kommentarer

Vad gör man när ingenting fungerar? Med ingenting menar jag såklart Killens ätande och sovande, vad annars?

Att sova verkar stört omöjligt oavsett när på dygnet och trötthetsgrad vid läggningsförsök. Så blir det hela en ond cirkel till slut, för hungrig för att sova - för trött för att äta.

Känns som jag provat det mesta men uppenbarligen inte allt eftersom jag vägrar tro att det inte finns något som fungerar.

Är inget stort fan av att hålla små trötta barn vakna eller vägra dom något att stoppa i munnen om dom är hungria men tror det får bli den vägen jag går snart. Ge mig bara styrka att orka...

...eller riktigt bra tips på vad jag ska ta mig till?

3 kommentarer

Anonym

02 Jan 2012 23:46

Jag har ingen aning. Sömnen funkar ju tveksamt hos oss. Maten funkar däremot bättre. Men det gjorde den inte alls på samma sätt med Rut och jag trodde vi gjorde samma.



När jag har varit desperat vad det gäller sömn, och när barnet blivit "lite större" (än vad Valle är nu, men inte mycket) har vi kört femminutersmetoden.



Har hört de som är frälsta av Anna Wahlgren-metoden men det är (änsålänge?) lite för hardcore för mig...

Lina

04 Jan 2012 11:31

Det är jättetufft när det strular med mat och sömn, hoppas att det vänder snart. En klen tröst är att det "ju brukar gå över" efter ett tag. Sitter inte heller på några supertips tyärr har haft vår beskärda del av sömn och mattrubbel x 10 skulle jag tro. Men när vi var på Rhodos förra sommaren så ställde lilleman om sig från att sova två ggr per dag till en g per dag. Solsemester kanske kan vara något alltså? ;) En period käkade han dessutom lunch vid 10.00 för att hinna äta innan han somnade 10.15... ;) kram

Pollys mamma

04 Jan 2012 20:40

Vill minnas att jag gjorde på samma sätt som Lina skriver här ovan; tidigarelägga lunchen så att rutinen ändå blev att efter lunch sover man middag. Tillslut kommer det tillrätta. Men kan ta lång tid. Sen är det väl olika när dom ä redo. P sov bara 1ggr/dagen nån månad innan hon blev ett år, medan det för C dröjde ett par månader efter ett års ålder (då gick ju han iofs upp kl 5 oxå... )

Matvägran tycker jag personligen är det jobbigaste. Men det bästa tipset är att göra som det skrivs överallt; att äta samtidigt som barnet. Sen har mina barn fått äta i pulka ganska mkt själva, det har gett resultat som du såg ;)

Hoppas, och vet, att det löser sig så snabbt å smidigt som möjligt! Kramkram

Kommentera

Publiceras ej