MALISEN

Laddad med energi från en helg med mamma och syster på besök har jag under förmiddagen flyttat saker hit och dit, dammsugit och moppat golven och putsat köksfönstret (aka Killens utsiktsplats). Det sista gick av bara farten och blev en himla skillnad!

Dagens version av mig själv är så mycket trevligare att ha och göra med än gårdagens! Tänk vad en natts god sömn kan göra... Förmiddagen övergår i eftermiddag här och Killen vaknar när som helst. Ska passa på att dricka mitt kaffe med nybakad hallongrotta till.

Började med att jag hade en massa slattar i kylen som inte ensamma räckte till något att hänga i granen så jag blandade ihop dom och kors så gott det blev! Tar alltså en klick motsvarande kanske cirka en halv deciliter av vaniljkesella, keso och yoghurt och så i med frysta bär och rör runt. ÄT! Till frukost, mellis eller kvällsmål. Eller varför inte alla tre?

Så, nu behöver ni inte sitta där och önska att ni hade "något-gott-till..." eller kunde komma på ett smarrigt mellanmål.

Ska hälla i mig det sista ur kaffekoppen och snöra på mig mina nya löparskor. Det blev ett par skor som belöning för tvåhundra kilometer. Inte sådär fint svarta och rosa dock men man kan inte få allt.

Favoriten är hemma med lite sjuka så han och Killen sover gott i sovrummet, ska ta och lägga en slant i fickan och köpa något gott till dom på vägen hem. Vätskeersättning stod tydligen på Favoritens önskelista, så kan ni ju gissa sjukdomen själva...

Har bullbak på gång, en plåt i ugnen... Luktar gott!

Igårkväll tog vi oss ut för veckans familje-löpning. Killen nedbäddad i pyjamas ifall han skulle somna. Upplägget denna gång var ganska likt det förra:

• 1km rask gång
• 3km turas-om-löpning runt 500-metersbana. Mitt i fick någon den roliga idén att gå/springa åt samma håll istället för varsit och byta när (förhoppningsvis) den som springer varvar den som går. Efter varsin sådan omgång återgick vi väldigt eniga till varsit håll och möte=byte.
• 1km rask gång

Ni som har möjlighet borde prova det här stättet att träna tillsammans! Funkar ju utan vagn också.

Nej, bullar i ugnen var det...

Ensam är nog känslan idag. Killen är sjuk och Favoritens i vanliga fall långa dagar känns evighetslånga! Jag saknar familj och vänner. Kanske hade ingen kommit till undsättning ändå men bara vetskapen om att där inte finns någon att be om hjälp med middag, magsjuketvätt och sovpromenader gör att det känns lite jobbigare.

På en parkbänk i solen har jag landat. Killen sover gott i vagnen men vaknar nog snart... Upptäckte i en provhytt på stan att jag har suttit-på-sandlådekanten-fläck i röven på jackan. Byxorna jag provade ångrar jag nu attjag inte köpte! Men så är det tydligen idag att vissa beslut tar närmre halvtimmen och andra avgörs i ett naffs. Jacka till Killen för halva priset hör till de senare.

Tog mig an ett besök på sats idag. Det innebär ju att lämna Killen på minisats vilket inte gått sådär lysande de senaste gångerna. Men peppad av snabb-och-glad-taktiken tog jag några djupa andetag inför tårkalaset. Kanske för att jag hade en taktik som jag trodde på och kanske för att det faktiskt är en bra taktik gick det bra! Klart han blev ledsen men det hade gått över snabbt och det var ett glatt "eeej" (=hej) jag fick när jag kom tillbaka.

Gjorde så godaste middagen på länge idag! Något som jag sett en bloggare göra och blivit himla sugen på. Att det sedan stod lite här och där att det var en favorit hos småkids belv avgörande. Potatisgratäng med köttfärs. Supergott! Synd att Killen inte ens tog en smakbit. Men desto mer till mig då! Gjorde en ganska mycket så det finns ett tag.

Fick syn på att "mina" löparskor kommer i en förfärligt snygg färg den här våren... 200-kilometers-reward kanske?! Bara 11,5 kilometer kvar...

För ett år sedan ungefär föll mitt hår av i stora tussar. Det var öööverallt! Nu håller det så sakteliga på att växa ut igen...

Idag var det tänkt en utflykt till någonstans i detta landskap. Som en start på projektet att inte bo här en massa år utan att se oss omkring. Men grått och trist och regnigt besegrade vädret oss, speciellt som mitt humör matchade vädret som blått matchar gult.

Istället blev det lite löpning, hela lillfamiljen. Eller, Killen sov ju gott i vagnen dårå men jag och Favoriten sprang oss svettiga och flåsiga. Nu tror vi att det här är en ny vana för oss, en gång i veckan. Men vi får väl se! Upplägget för er som är nyfikna såg ut som följer:

• rask promenad ca 1,5-2km
• löpning runt en 500 meter lång slinga, den ena sprang och den andra vaktade vagnen som var parkerad vid en slänt som funkar fint att springa upp och ner för. 3 varv i var
• den ena gick med vagnen åt ena hållet, den andra sprang åt andra hållet, när man möts byter man tills man gått 3 gånger med vagnen och sprungit 3 gånger (Favoriten klurade snabbt ut att ju långsammare man springer ju kortare behöver man springa. Jag gick igång på att hinna så långt som möjligt mellan bytena. Win-win kallas det va?!)
• rask promenad ca 1-1,5km

Kan även läsas som recept på humörboost för gud så mycket gladare jag blev av friska luften. Det är väl allmänt känt att det inte finns bättre bot mot dåligt humör än att svettas lite?

Nej, nu ska jag se om pastan till middagens köttfärsås ska kokas. Drar mig dock numera från att resa mig upp när jag som nu satt mig på golvet eftersom det gör mig så snurrig i bollen. Ganska sådär himla störande när man är hemma med ett-åring kan jag säga!

 

Sitter med en kaffe-på-maten och en chokladbit från Favoritens påskchoklad. Maten kastade vi i oss till tonerna av Killens jag-är-skit-trött-vill-inte-ha-mat-sång, resultatet av ynka fyrtiofem minuters vila följt av lekparkshäng och bryggklättrande. Nu sover han i alla fall, förhoppningsvis för natten - möjligtvis kanske han tror han tar sin eftermiddagsvila. Det är så att säga lite urspårat på rutinfronten efter en vecka hemma i Småstaden. Men vad gör det om hundra år?

Ska dricka upp och ge mig ut på en liten löptur. Är så himla peppad på träning just nu. Mest att läsa om träning och studera olika träningsupplägg och styrkeövingar. Planera träning för kommande vecka upptar en stor del av lilla hjärnan också. Sämre är det med själva genomförandet tyvärr. Mycket snack och lite hockey skulle man kunna säga.