MALISEN

Jag orkar inte mer än bara finnas just nu. Och då menar jag verkligen att bara existera, inte finnas till för någon. Det är inte mycket som krävs för att tårarna ska bränna och nästan rinna över. Att komma hem dödstrött utan nyckel till en låst, tom lägenhet och med närmsta nyckel en och en halv timme bort är kanske lite mer legitimt att lipa över än en liten kommentar om hur jag vrider mina händer. Vet inte var på anledning-att-lipa-skalan det kommer att det SATS jag valde att gå till idag inte hade "rätt" maskiner?!

Jag orkar inte läsa om allt jag borde räcka till för. Jag orkar inte höra att avtal inte kommer gå i lås. Jag orkar inte känna efter vad som egentligen och faktiskt är värst just nu. Jag orkar inte se hur alla andra utom jag fått fram adventspynt. Jag vill inte veta hur mycket mina armar ser ut att vara klistrade mot kroppen. Då blir det en skvätt tårar på toaletten i pausen.

Så nu ska jag väl fortsätta läsa bloggar där det står att jag haft fel i sak. (Fast rätt i princip.) Sedan ska jag kanske kolla mailen ifall det är något som jag inte riktigt räcker till för. Efter det ska jag se om kanske sambon och jag möts på hallmattan när den ena av oss kommer samtidigt som den andra går.

Det spelar ingen som helst roll att det är fyra veckor kvar till semester just nu för det är bara skit och skit och skit, jämt och jämt och jämt...

Jag är stressad. Jag tror det i alla fall, har inte riktigt hunnit känna efter. Jag kan inte komma på någon annan beskrivning än det gamla slitna "det är mycket nu". Det är jobb och så lite jobb. När jag inte jobbar eller tränar är det så mycket jag borde... Ringa, hälsa på, finnas där... Men samtidigt har jag en tvätthög som växer, en diskho med begränsad volym och dammråttor som dansar under sängen i dammsugarens frånvaro. Sedan behöver jag bara vara också, jag behöver sitta och glo på värdelösa tv-program eller bläddra i glansiga tidningar.

Jag räcker helt enkelt inte till ens för mig själv...
Men om jag hade lite kraft kvar att ge dig
om jag hade lite hjärta att dela med mig
om jag hade lite kärlek
så var den till dig
-Kent, Vals för satan

Nu ska jag springa ner i tvättstugan och se om det är klart så jag kan slänga in nästa maskin innan jag åker iväg och jobbar och hoppas hinna hem innan min tid i tvättstugan är slut. Så ska jag springa en sväng och städa lite innan det vankas eftermiddagsjobb. Sedan är det lite askultation inför kommande jobb till kvällen. Det är mycket nu...

Jaha, så vaknar man med huvudvärk efter en natt med en hel massa konstiga drömmar. Inblandade var mellanstadiekärleken, svärmor, storasyster, en skidbacke, en badplats, en fest med flera och med mera.

Ska försöka slappna av i käkarna så pass att jag kan borsta tänderna och ge mig iväg...

...har Favoriten fixat kycklinggryta och ris och jag ska slå mig ner vid dukat bord och hugga in... Måste vara det här som kallas sköna söndag!!!

Det är befriande med helg. När det är helgmorgon kan jag gå till vänster i gången mellan tunnelbanan och tågen. Jag behöver inte flytta på fem halvt olästa Metro innan jag placerar min rumpa på det sista obefolkade sätet. Jag slipper få någon lång karls ryggsäck i nyllet när jag inte lyckas göra mig tillräckligt liten där han tränger sig fram för att ta sitt stora kliv över avståndet mellan vagn och plattform. Jag slipper andas in lukten av någon annans smygfjärt i morgonrusningen.

Det är något visst med den där tiden mellan lördagsnatten och söndagsbrunchen! Speciellt om man inte har deltagit i det första och inte heller planerar delta i det senare.

Kunde min lediga fredag få en bättre uppföljning än denna soliga lördag?! D-vitaminboostad och nyduschad väntar jag på att den färska tortellonin ska koka klart.

Skönt att sova ut. Skönt att äta evighetsfrukost och titta på film. Sedan ska jag gå iväg till SATS, ska bli skönt! På vägen hem planerar jag att köpa godis och hyra film. Behöver den här dagen som vattenfågeln behöver sin simhud mellan tårna!

Det är tur att träningen just nu fungerar som den gör med tanke på att min nya last kommer från godishyllan och är doppat i vit choklad. Det är inte bara att jag tycker det är lite gott utan jag har allvarligt begär efter Exotic snacks vit chokladdoppade pumpafrön, tranbär och cornfalkes klumpar. Idag tog jag till och med en omväg hem, ett extra byte i kollektivtrafiken för att komma till ett ställe som säljer dem tillsammans med muslitoppar doppade i vit choklad.

Så har man jobbat lite idag också. Börjar verkligen bli en vana det här att jobba alldeles för många och långa dagar i rad. Men nu är det alltså färdigjobbat för idag och här sitter jag och kämpar mot en stor gnagande latmask. Jag förstår inte vad den tror det ska tjäna till men den får väl gnaga sig trött så går jag ut och springer under tiden... Eller?!

När jag är klar med det ska jag rulla köttbullar att bjuda Favoriten på, en lagom uppföljning på rödvinsmiddagen jag bjöds på igår tycker jag...

Bara 6 veckor kvar nu...

Här!

Idag bar det av mot småstaden för lite familjemys. Lilla systerdottern, hon som fotograferar så mycket, aka Inga-Märta och jag hade en pratstund medan vi lekte limbo. Det är alltid lika underbart att höra barns tankar om livet och ingenting. Idag förklarades det för mig att jag aldrig kommer bli liten igen. Som lite backrundsinfo kan jag nämna att hon förut pratat i termer som "Det kan du göra när du blir liten", alltså på samma sätt som "När jag blir stor...". Sedan löpte samtalet vidare ungefär såhär:
Inga-Märta: -Man blir hundra sen dör man
Jag: -Hundra är bra, det vill jag bli innan jag dör
Inga-Märta: -Ja, det blir du! Men jag har tusen år tills jag blir hundra.
Jag: -Ja, det är jättelänge tills dess!
Inga-Märta: -Men du har kanske tre veckor...

Så nu vet jag det och kanske skulle börja leva därefter också?!

52 minuter och 29 sekunder

När ska det börja egentligen?! Ja... Är det någon mening med att fundera över det och vänta på det när det med allra största säkerhet förr eller senare kommer vara slut?!

Tack Strumporna för en trevlig kväll!

Morgonpromenad -Check
Grötfrukost -Check

Nu ska jag sladda genom duschen på väg mot jobb. Ikväll blir det mys med nästan alla strumporna, stora och små.

I gotta feeling...
That tonight's gonna be a good night

Förra veckans träning:
Tisdag: Gym
Onsdag: Morgonpromenad
Torsdag: Löpning
Fredag: Gym
Lördag: Löpning
Söndag: Morgonpromenad och Löpning

Tusen avtryck i den grå trottoaren
Tusen omvägar hem
Det är visst nån som är tillbaka
-Lars Winnerbäck, Det är visst någon som är tillbaka

Fler skator än jag kunde kunde räkna hade samlats kring något på perrongen denna helgmorgon. Jag gick närmare för att se vad det var... Det var en så kallad pizza som någon lagt där, alltså en sådan pizza som skapas genom vomitering.

Borde känna mig sugen på att framåt sextiden ikväll slå mig ner med hämtThai eller Sushi i Väninnans butik och inmundiga det med kanske ett immande glas chardonnay.

Men istället lockar soffan, Toffifee, Aftonbladets resbilaga och Patrik 1,5 på tv...

Försöker verkligen peppa mig själv! Vet inte om det är kvällsjobben, helgjobben eller bara jag?

Sist jag var ute och sprang hade jag sällskap och temperaturen var väl behagliga fem-tio plusgrader. Idag hade jag tänkt ge mig ut på en tur men kontrasten är enorm. Ensam, blåst och snöblandat regn... Ska gränsen för vad man som löpare trotsar gå här någonstans?!

Just när jag börjat fundera över var lövhalkan tagit vägen möts jag av informationen som jag är van att se den:
"...din resa kan ta lite längre tid på grund av halt spår..."