MALISEN

Tillbaka hemma efter julfirande i Smästaden. Intensivt sådant! Igår bara tog vi igen oss och lekte med alla nya saker. Idag har vi hittills inte gjort mycket mer. Killen sover vila just nu och jag njuter kaffe, julskumgodisar och Zlatan-boken på Favoritens julklapp Ipaden. Inte alls tokigt att kunna ladda ner vilken bok man nu är sugen på och det är faktiskt bekvämare för ögonen än jag trodde.

Vår nya lägenhet har mörka golv i kök och hall samt svart laminatbänkskiva. Har kommit på mig själv med att tänka att det är himla opraktiskt eftersom man ser minsta lilla smula. Från nu väljer jag att byta perspektiv och istället glädja mig över att man ser smutsen så bra, det gör det ju lättare att hålla rent.

Så plötsligt blev det halvtomma glaset halvfullt.

Invigde min tidiga julklapp från Favoriten igår. Hur snäll måste inte jag ha varit i år?! Trodde inte mina ögon när jag öppnade paketet. Det sägs att kärlek inte kan köpas men också att vägen till mannens hjärta går genom magen så jag vet inte vad jag ska tro. Slog i alla fall till på kanelbullar som premiärbak och möttes inte av några klagomål precis.

Att vara ny i stan är inte helt lätt alla gånger. Förra veckan skulle vi iväg för att fixa lite ärenden, regnet föll så vi tog buss. Efter att jag bett tjejen som redan var på bussen med vagn och som inte gjorde minsta antydan till att maka på sig eller sin vagn som tog upp hela vagnutrymmet att vrida sin vagn så jag också kunde komma med och hon och tre till pekade på det andra vagnutrymmet till höger om dörren med en blick som sa både det ena och det andra stegade jag fram till chauffören för att fråga hur det var med biljett. Jag är van att åka gratis på bussar med vagn och frågade om samma regler gällde här. När jag väl lyckats få ett svar jag (trodde att jag) förstod ställde jag mig skamsen och utittad vid min vagn i tron att man åker gratis med vagn vilket jag gjort sedan dess.

Idag var vi iväg igen och jag körde lite mer självsäkert in min vagn i utrymmet till höger om dörren eftersom det rakt fram var fullt. Jag är inte van vid bussmodeller som har det där utrymmet till höger kanske jag ska säga också. Jag står där och så får jag syn på hur chauffören börjar söka kontakt med mig i backspegeln. När han vänder sig om och ropar ifall jag inte ska köpa eller visa någon biljett svarar jag att jag väl åker gratis med vagn?

-Va? Jag förstår inte vad du säger...
Jag går fram och ställer mig närmre, vet inte hur många ögon som följde mina steg men ungefär lika många öron lyssnade på tjejen som är ny i stan.
-Man åker inte gratis med vagn?
-Förlåt, men jag förstår inte?
-Barnvagn, jag har vagn, man åker alltså inte gratis med...?
Busschauffören skrattar
-Du måste ha en biljett
-Även fast man har vagn. För en annan chaufför jag frågade sade att det var gratis med vagn.
-Ja, det är gratis men du måste ha en biljett.
-Är det gratis eller måste jag ha biljett?
-Du måste ha biljett.
-Jaha, så jag måste ha biljett men själva vagnen är gratis?
-Ja, exakt så är det du måste ha biljett.
Nu får jag min SMS-biljett jag under samtalet beställt och visar den
-Är det första gången du åker buss?
-Nej, men jag är inte härifrån och jag frågade förut och då sade de till mig att det var gratis.
-Ja, det är gratis men du måste ha biljett.
-Okej, tack, såg du min biljett nu?
-Ja
-Okej, ha en bra dag!

Har trots nästäppa och hosta försökt komma ut lite på upptäcktspromenader. Vad jag redan nu kan konstantera är att jag fortfarande inte gått i en enda backe, varken uppför eller nerför. Jag tror inte ens jag hittat en slakmota faktiskt. Undrar just hur man genomför backträning? Slipper man den?

Innan jag flyttade hit var det många som sa hur trevlig den här staden är. Och ja, det är nog så. Idag till exempel körde jag så gott som rakt in i en dam med fyrhjulingen på en bred folktom trottoar och hon blev inte ens arg. Jag väntade mig en utskällning men hon bara skrattade åt bådas vår ouppmärksamhet. Galet ovant!

Att staden är mångkulturell och kontinental vet jag inte om jag hunnit märka av. Skulle vara att bilar inte stannar vid övergångsställen då, det känns lite som utomlands...

Promenad december 2010


Promenad december 2011

Det är verkligen ganska så jobbigt att vara sjuk när man är hemma med barn. Det är väl ganska så jobbigt att vara sjuk när man jobbar också men då kan man ju om man vill sjukanmäla sig, lägga sig i soffan under en filt och kolla dåliga tv-serier. När man är hemma med barn finns inte riktigt det alternativet. Däremot är det ingen som tar hänsyn till att jag behöver snyta mig, Killen behöver ju mina händer till att gå. Att det lätt framåtlutade läget som just gåendet innebär leder till änu täpptare näsa och att trycket i hela huvudet ökar är inget som verkar bekomma någon utom just mig.

Självklart ramlar ju hallspegeln också precis när jag lämnat Killen ur syne en minut för att ta mig en alvedon.

Men allt det där var igår, idag mår jag så mycket bättre och hostar så mycket mer. Ska ta och ge oss ut när Killen vaknat, har födelsedagspost att fixa.

En annan sak jag noterat är att när man har barn hinner man inte bomma igen den ena sjukstugan innan nästa ska öppnas.

Så är vi tillbaka i Nya staden. Både jag och Killen tog med oss förkylning hem så grattis till alla som umgåtts med oss de senaste dagarna. Min sitter som en dunderklump i näsan och taggtråd i halsen.

Sitter i soffan med Killen sovandes bredvid mig. Hade tänkt bygga lite kvällsrutin kring julkalendern men den lilla rackaren ville inte som jag. Först skrek han sig igenom de första fem minutrarna för att sedan somna och sova de resterande tio. Jaja, det tar på krafterna att ha hög feber i tre dagar tydligen, speciellt om det samtidigt flyttas just de dagarna.

Är ganska så sliten själv också faktiskt. Flytt och bilfärd genom landet, febersjuk liten Kille och så obekväma nätter på luftmadrasser och soffor. Men det mesta av det där är ju faktiskt ur världen nu även om en hel del återstår att packa upp och fixas.

Nu längtar jag mest efter att se hur livet ska levas här i vår Nya Stad. Träning, öppen förskola, lekparker och nya promenadvägar ska utforskas. Det känns lika spännande som det känns tråkigt att lämna allt som var vårt liv i staden vi så väl lärt känna...

Men ingen tid för grubblerier... Nu är det snart fredagskväll med På Spåret och lite choklad.

Flyttat...