MALISEN

När vi var iväg och skaffade solskydd och lite annat i början på veckan såg vi även till att få med oss en liten badbyxa hem. Idag blötte vi ner den också, med Killen i den såklart! Nu är jag riktigt sugen på babysim. Finns en intenisvkurs i maj men jag vet ändå inte riktigt, något får mig att tveka...

Ja, Kollegan, ännu ett P.O.P-plagg i Killens garderob.

Läser en del bloggar skrivna av bebismammor nu för tiden. Ibland skrivs det om längtan. Man längtar efter att byta från ligginsats till sittdel på vagnen, man ser fram emot första smakportionen och allt annat som kommer hända i en rasande fart. Självklart är jag också förväntansfull inför allt som komma skall men jag försöker att inte ägna hela nuet åt att längta till något i framtiden.

Och på repeat i min hjärna går Magnus Ugglas Första Gången...

Varför skynda på
när den tiden snart är här ändå
och det liv som du har
alla tusentals dar
passerar på ett litet kick
Så mens ditt hjärta slår an
passa på om du kan
fånga varje ögonblick

Första gången som du ska hålla nån i hand
Första gången som du ska kyssa någon man
Första gången som du är
riktigt kär
(Snart är den dagen här)
Första gången som du ska falla ner i gråt
Första gången som du ska tigga om förlåt
Första gången som du är
hopplöst kär

Och plötsligt så har du nått fram till den dag
då du ligger och tänker som jag
Varför längtar du så,
när det går så fort ändå

Igår, en av de där stunderna när allt är vardag. Jag plockade med lite kläder och Favoriten hängde i soffan med Killen. Plötsligt hörs ett ljud som får vardagen att stanna och min mage att bli alldeles varm. Min mun att breda ut sig över hela mitt ansikte i ett hämningslöst lyckligt leende. Ögonen att fuktas av tårar och blicken att söka Favoritens för bekräftelse på att jag hört rätt.

Killen, du skrattar ju!

Jag ska aldrig muta eller hota men kan gå genom eld för att få höra det där skrattet igen! Och igen... Och igen...

Glömde visa det snyggaste okynnesköpet häromdagen ju!


Gissa om Killen var snyggo i den här på vår roadtrip idag?

Idag gav vi oss ut på jakt efter solskydd. Fick tag på ett till fyrhjulingen och så en solhatt till Killen. När jag fortsatte gå in i butiker undrade Favoriten vad det var vi jagade nu?
-Nej, nu okynneskollar vi bara...


Lite av okynnesshoppingen. Lindex och P.O.P

Ungefär såhär lät det här hemma i fredags

jag: -Tänkte att du kunde packa Killens väska när vi ska sova borta i helgen. Inte för att jag tycker att du behöver öva på att packa eller så, det är jag övertygad om att du klarar men för att jag behöver öva på att inte göra det.
Favoriten: -Du orkar inte packa alltså...?
J: -Joooo! Men... Jag tänkte att jag vill inte bli en sådan mamma som skriver listor till dig när jag är borta och du ska packa träningsväskan eller matsäcken och om jag inte släpper kontrollen redan nu så kommer jag säkert bli sån.
F:-Du orkar inte packa...
J: -Joooo! Men... Måste öva på att inte ha kontrollen, du förstår hur jag menar!

Lite senare kom ämnet upp igen

Jag: -Men om vi packar varannan gång, den ena sköter själva övernattningspackningen och den andra skötväskan och så turas vi...
Favoriten: -Men måste den ena göra? Kan vi inte diskutera tillsammans vad han ska ha med sig?
J: -Jo, så kan man ju göra...
F: -Jag tänker kanske tre-fyra ombyten, några extra bodysar och så pyjamasar två stycken...
J: -Låter väl bra, den ljusa filten för om solen.... Men... Nej, det här är inte jag som släpper på kontrollen! Det här är ju jag som jag har full insyn i det jag ska öva på att inte ha någon kontroll över! Om det här ska bli en släppa-kontrollen-övning för mig så ska ju du packa utan att jag har en aning om vad du packar... Så, tyst nu, bara packa till honom! Jag tar hand om skötväskan.

Sagt och gjort!

Efter förmiddagen innepyssel begav vi oss ut i (den numera ständigt skinande?) vårsolen. Lite kaffe och glass på en bänk vid vattnet, Killen gott sovandes i fyrhjulingen. Nu är vi hemma igen och ska fixa lite mat och tvätt. Imorgon vankas kalas dubbelt upp och så en liten övernattning på det.

Caroline: Ja, det skulle vara för reklam-kommentarerna då...

Det är något visst över hemvändarbesök! Idag var lillasyster från andra sidan bron här. Nu har Killen träffat åttio procent av sina mostrar och han verkar inte ha några complains hitills. Hoppas på att kunna göra en liten tripp över bron innan lillasyster åker ut på vida havet. Vi får se, vi får se!

Nu är det skörtorsdagseftermiddag och Favoriten har just påbörjat tio dagars ledighet. Så jag ska inte sitta här och knappa på tangenterna så länge till!

Glad påsk!

Ni vet Arlas reklam de har nu om betessläpp? Hos mig väcker den barndomsminnen. Jag och systrarna inslängda i höskrindan som parkerats på laggårdsbacken. Där från säker plats kunde vi spana in det spännande betessläppet. Lite nervöst pirrade det allt i magen när jag såg Farfar och Pappa där ute bland de stångandes ungdjuren. (På den tiden var det ungdjuren som släpptes ut, kossorna stannade inne vad jag minns i alla fall.)

Jag vill ge Killen allt det där, men det går ju inte. Vill ge honom inte bara en barndom vilken som helst utan jag vill ge honom min egen. Eller i alla fall det som jag nu efterhand minns som sådär Bullerby-aktigt. Jag vill ge honom kattungar på höskullen, jag vill att han ska få se mamma och pappa bada med kläderna på när höskörden är klar och jag vill att han ska få uppleva betesläppet från en höskrinda. Jag vill ge honom allt det där, men det går ju inte.

Det går inte att ge honom mina minnen, de kan inte levas igen, inte av någon. Men de finns bevarade och de kan berättas. Och det fina med tvåtusentalet är att man som stanare kan använda internet för att kolla upp var närmsta betessläpp finns.

...idag känner jag mig bra igen! Såklart är solen borta då så det där med att vara ledig och kunna utnyttja varenda liten soltimme har ju inte funkat så bra den här veckan...

...just när jag trodde jag var bättre igen och började göra oss i ordning för träff med tjocka tjejen kom det bakslag jag verkligen inte behövde. Stannar inne för tredje dagen i rad alltså och kan riktigt känna hur det luktar sjukstuga i hela lägenheten...

Har varit på botten och vänt, nu börjar det kännas något som liknar okej så... Var va vi?!

Det är det här med bilder på nätet och att tro sig kunna begränsa vem som kan se dem med olika metoder. Jag vet inte riktigt vad jag tror ska hände med bilder men såhär tänker jag i alla fall, hoppas ni förstår mina liknelser:

Att lägga ut en bild på nätet är för mig ungefär som att sätta upp en affisch någonstans ute på stan. Så fort den sitter där har jag ingen som helst kontroll över vem som går förbi och ser den. Säkert går de allra flesta förbi utan att ens lägga märke till min lilla affisch men jag kan inte veta. Hur många går förbi och fotar min affisch? Kanske någon rent av stannar och sliter ner bilden för att ta med den hem?

Såklart kan jag välja att sätta upp affischen någonstans där endast behöriga äga tillträde, kanske på anslagstavlan i trapphuset. Vi har ju portkod och här ska bara de som bor här vistas. Men det händer att min granne får besök ibland och det händer att postgubben har koden och det händer att porten rent av ställs upp så vem som helst kan gå in. Kanske någon av mina grannar snor min affisch och plötsligt finns den överallt utan att jag förstår hur.

I mitt hem, som jag öppnar upp för de jag vill, kan jag självklart sätta upp vad jag vill på väggen. Men så plötsligt en dag går otroligt nog diskmaskinen sönder och rörmokaren måste komma. Eller så hamnar en huvudnyckel på vift. Kanske komma jag hem en dag och har haft inbrott, saknas gör alla mina tavlor. En tid senare dyker kopior av dem upp här och där. Visst kan jag märka min bild med någon sorts signatur så att det syns att den är min. Men vad gör det för skillnad?!

Som jag sade från början så skiter säkert de allra flesta i mina bilder och det skulle inte hända ett skit om jag fritt lade ut bilder. Men det är ändå så att den där huvudnyckeln finns till de allra flesta lås.

Med en såhär bra fredag-lördag kan söndagen bli precis hur trist och tråkig den vill och helgen kommer ändå gå till handlingarna som en av de bättre. Igår var det en liten tripp till Småstadstrakterna. Storstrumpa bjöd på lunch. Systerdotter var finfin avlastning när det kom till blöjbyte och fyrhjulingskörning. Kvällen spenderade jag (jag är det rätta personliga pronomen här för det var verkligen jag och inte vi) på väldigt trevlig invigning av Väninnans företags lokaler.

Idag har vi äntligen fått inhandlat den där sängmobilen till Killen och han verkar gilla den. Börjar i alla fall gnälla när den slutar spela och snurra och blir nöjd igen när den dras upp på nytt. Lite fingerfärg fick vi med oss hem också, får se vad vi kan hitta på med den... En fika i vårsolen och massa familjemys hela eftermiddagen. Konstigt det här att prata om oss själva som familj och inte mena mamma, pappa och systrarna. Har inte riktigt vant mig vid det än...

Helgens lärdom får bli hur väldigt mycket det kan betyda att komma iväg några timmar en kväll och inse när man kommer hem att man saknat litegrand. Det fyller på tålamodsstapeln och boostar pusskontot så det räcker ett tag igen!

Så idag fick Killen en andra chans på SatsBaby. Och han bättrade klart på siffrorna från sist. Skulle säga att de numera är femtio nöjda minuter, väldigt duktigt tycker jag för någon så liten. Promenerade hem och råkade visst göra tre stopp som resulterade i tre små påsar med små kläder i. Till mitt försvar har jag absolut ingenting att säga!

Nu ska jag försöka komma in i duschen, har jag tur hinner vi ut en liten stund till i det fina fina vårvädret.

Så har veckan nått halvtid då, halvleksvila kan vi väl säga om den här dagen. Ingenting stod på schemat när vi slog upp våra blå imorse. Fixade i alla fall en promenad-date med Mamman från gruppen. Tankar vädras väldigt bra i frisk luft och trevligt sällskap!

Nu har jag käkat rester från igår till lunch, fisksoppa med saffran. Tror jag ska ta resten av dagen med ro, lite kaffe och lite läsa bok. Om ingen sätter käppar i hjulet förstås...

Stina och Lina: Det är väl just det, om jag inte slutar nu så kommer jag att komma igen om ett år...

...men jag behöver hjälp! Hjälp att sluta fika, sluta äta kakor till kaffet på maten, sluta unna mig en chokladbit efter promenaden och så måste jag sluta göra latte med den feta mjölken... Annars kommer jag aldrig bli av med de där envisa sista kilona som naglat sig fast.

I övrigt så är jag idag efterkontrollerad och godkänd utan anmärkning.

Exakt ett år sedan idag...

Förra veckan var en lugn en. Hann ju typ bli lite rastlös och uttråkad. Nu är det ny vecka sedan knappt sjutton timmar tillbaka och det verkar bli en bra en! Redan fått spontanbesök (Killens kusin Klipp gjorde något väldigt uppskattat av sin håltimme! Gärna repris snart igen!)  Också promenerat och ätit lunch med Kollegan. Ikväll står föräldragrupp på BVC på schemat.

Resten av veckan bjuder på bland annat lite kontroller av både mig och Killen.

Känns nästan som det var två veckor sedan det var helg sist. Favoriten var ju inte hemma förra helgen så den här ägnar vi åt att mysa tillsammans alla tre. Fredagsmiddagen kändes extra lyxig och vuxenmysig med ett litet glas rödvin till. Lördagsfrukosten intog vi efter en promenad på uteservering under värmande gasolbrännare. Nu har vi kommit hem och varorna till middagen ligger inpackade i kylen.

Killen sprattlar på i babygymet, blicken är dock vänd mot den där platta samsungen. Blåa och gula fläckar som rör sig hit och dit mot grön bakgrund är tydligen roligare än lejonet, elefanten och pingvingen.

Det mullrar av blåsten. Vi har precis kommit hem, haft en riktigt bra dag idag efter några uttråkande dagar i hemmet. Vi tog oss iväg till SATS och ett steppass där man får ta med bebisen in i salen. Jag tyckte det var väldigt härligt, Killen tyckte det var spännande i sisådär trettio minuter av sextio möjliga. Men han kommer få fler chanser att bättre på siffrorna!

På väg därifrån kom en liten fråga om vi ville följa Mamman från gruppen till någon Öppen förskola och hög på endorfiner skyndade jag hem för att skölja av den svett jag ändå hunnit pressa fram där (som sagt, ett år sedan marathonform -känns väldigt avlägset!) och sedan iväg igen. Tyvärr (?) var den där Öppna stängd och vi hamnade på ett Cupcake-ställe som jag gärna tar med första bästa frivilliga till så snart h*n vill! Anmälan är öppen skulle man kunna säga. Hon har koll på fikerier den där Mamman från gruppen...

Nu är det väl dags för de vanliga eftermiddagsbestyren, lite fix och lite middag... Önskar jag sett det här innan jag bestämde mig för köttfärssås och spagetti!

En ynklig liten runda blev det igår. Jag var som hög hela tiden, helt klart något jag saknat väldigt mycket! Hoppas på att kunna få till i alla fall två rundor i veckan. Känns väl sådär att jag för ganska precis ett år sedan var i marathon-form men vänta bara!!!

är nu skickade för framkallning och jag är så sjukt uttråkad idag!

...längtar jag tills ikväll! Ska snöra på mig löparskorna, starta Nike-Appen, lite bra musik och SPRINGA.

-äntligen-

Ensam i helgen. Sitter och kollar lite på program jag spelat in i veckan, älskar vår nya tv med möjlighet att pausa och spela in. Så kommer den där lilla rutan upp som visar att någon beställt inspelning av ett program på annan kanal om fem minuter. Man kan inte titta på en kanal och spela in på en annan tyvärr så här sitter jag nu... Viasat Fotboll i etthundratjugo minuter framöver.
Tack älskling!

Unnar mig lite nytt i Itunes...

Sist vi sågs...