MALISEN

Jag ser smutsen och mörkret i Gamla stan
känner doften av rädsla från Stureplan
och jag vill bara gråta
så vackert är Stockholm i natt

Jag ser Strandvägen sträcka sig mätt och nöjd
jag ser blåljusen flimra på Söders höjder
jag vill bara gråta
så vackert är Stockholm i natt

...såklart får du vara med Lisa! Ikväll?

Torsdags


Igår

...får bli Sommar i P1 med Monika Nyström -lyssnarnas värd...

I den ekonomiska kampen mellan mina småkok och burkmaten vet jag inte hur läget ligger faktiskt. Men en bruk kostar mellan fem och tio kronor lite beroende på innehåll och ekologi och sådär. Och man får ju ganska mycket frukt eller rotsaker för fem till tio kronor. Idag köpte jag några burkar, bland annat morotpuré för fem kronor och nittio öre. Kan jämföras med priset på en påse morötter som kostar cirka femton kronor och ger garanterat mer än tre burkar.

Men vad är det man brukar man säga -det man tjänar på gungorna förlorar man på karusellerna...

En produkt som skrämde mig där bland de burkfyllda hyllorna idag lite var den här:



Skulle själv aldrig äta något som hette yoghurt men kunde stå på en hylla i helt vanlig rumstemperatur. Är dåligt påläst kring det här med bebisar-laktos-skummjölk-vanliga mjölkprodukter men känner såhär: Om man inte är redo för att äta mjölkprodukter från mejeriavdelningen kanske man inte ska bida sin tid med låtsasmejerier.

Min linje i hela den här puréade burkbubblan snirklar sig nog så nära rena råvaror som möjligt. Vare sig de kommer på burk eller ej...

Tittade på klockan nyss och hon har ju redan blivit eftermiddag. Men det gör ingenting, den här dagen får gärna skynda sig lite på.

Har redan varit ute och gått en lång promenad i regnet. Finns nog inget så sövande som att ligga nerbäddad i fyrhjulingen under regnskyddet tror jag. Nu njuter jag kaffe och kaka medan eftermiddagsvilan äger rum på soffan.

Kan det verkligen kallas runda när man stått på ett löpband? Ja, hur som helst... Som ni ser var det intervallträning idag, skönt när det är över!

Slösurfar medan mörkret faller utanför. Klickar in på blogg via blogg via blogg och så en massa länkar i bloggarna till olika sidor. En sådan klickserie slutade här och lämnade mig sjukt sugen på att pyssla. Så himla sugen att jag nu planerar för en tur till Panduro i veckan. Jag vet hur sådant här brukar sluta... Jag tänker mig att jag ska göra något väldigt fint men lyckas bara åstadkomma något som kanske kunde varit godkänt om jag vore fem-sex år.

Den som lever får se fortsättningen på denna högst ointressanta klipphängaren!

Jodå, det blev en runda medan Killen lekte med sin farfar. Så konstigt att min lilla guldklimp på något sätt gått och blivit en del av mig. En del som jag inte riktigt kan slappna av utan. Tog mig fyra kilometer innan jag kunde slappna av och hjärnan gick ner på tomgång sådär som den gör när man springer.

Är lite sådär halvtrist väder idag, eller inte. Var ut en sväng och hade spetsat mig på en promenad men så blev det sådär så man inte vet om det kommer stanna vid några enstaka regndroppar eller om det eskalerar till regelrätt regn. Nöjde mig med en tur till Ica och hem igen.

Inte så mycket att göra idag. Brukar kunna fördriva lite tid med att promenera till Sats och träna lite men så ska ju Killens farfar komma i eftermiddag. Tanken är att jag ska hitta på något så han får öva sig på att barnvakta. Frisören var en tanke men nu blir det nog istället så att jag kommer smita iväg och träna.

Long story short: Det blev purékok här idag... Nu är det dags att mixa mangon! Jag kan inte rå för men jag tycker det är roligt att koka och mixa och lägga i små burkar. Men absolut köps det färdigt på burk också -lagom är bäst!

Alldeles för kort men jag kom ut i alla fall!

---

Ni kanske minns att jag häromdagen undrade lite om det var dags att byta till sittvagn. Ikväll efter trixade hit och dit med alla knappar och spakar och sufletter och remmar vet vi att det inte är dags. Om vi inte vill köra runt med Killen liggandes nere på själva fotstödet då förståss, för det var dit han gled ner så fort ryggstödet fälldes upp. Så nu vet vi det.

Dagen igår bjöd på spontanbesök av Svärmor, promenad och fika på stan. Kvällen ägnade vi åt filmen om den där killen som sitter fast i sjukt många timmar och till slut skär av sig armen för att komma loss. Sjuk story, tydligen sann.

Idag var vi uppe i ottan och har således redan hunnit tvätta hela soffan (fodralen till kuddarna i alla fall) och dammsugit ur den. Fy, vilken lortgris jag känner mig som när jag gör sånt. Där har man krupit upp, nyduschad och myst liksom... Helt annan känsla lär det bli ikväll när jag tänker mig att jag sprungit en runda, ätit söndagsmiddag, duschat och kryper upp i soffan.

Imorgon ska jag lämna Killen med sin farfar en stund. Jag som just börjat tycka det är så jobbigt...

Lördag morgon. För det är väl fortfarande morgon trots att klockan slagit tvåsiffrigt? Världen bästa sovmorgon har jag fått i alla fall, skönt! Nu är allt ganska lugnt och stilla, Favoriten spelar tv-spel och Killen sover förmiddag mellan oss här i soffan. -Undrar just när rollerna är ombytta i den meningen?!

Inget diagram från Nike idag eftersom appen tydligen behagat pausa efter sex sekunder. Men körde i alla fall en halvtimme på löpbandet i mina nya Saucony (ja, där säger jag ju Saucony ungefär som andra säger Babybjörnen). Jag hann både värma upp, köra några tvåhundrameters-/enminutsintervaller och varva ner på bara en halvtimme. Kom in på Minisats för att hämta Killen precis när de var på väg att ropa på mig.

Idag är det riktigt ruskväder. SÅ vi har bangat självplock och myser lite inomhus, segstartade idag efter en lite sämre natt. Nej, nu ska jag ägna mig åt Killen som ligger här på soffan, (för kallt på golvet eftersom fönstret stått öppet hela natten) kollar på morgon-tv och borrar in sina tår i mitt lår. Det är inte alls skönt!

 

Det är mycket möjligt att det är något som är knas med mig. Säkert flera delar som inte är helt i den ordning som de borde. Kanske går alla hissar inte riktigt ända upp varje gång eller alldeles för långt ner ibland och en och annan tomte rymmer säkert från loftet då och då. Jag vet inte om jag skulle vilja säga att jag går runt och tror att det förutom det är något fel på mig men kanske tanken ändå ibland hittar min kind med öppen hand.

En sak som länge fått min kind att ömma av den där tankens slag är det här med att lämna Killen. "Alla andra" verkar ju ha så svårt att vara ifrån sina små medan jag ärligt och faktiskt inte känt så. Länge har jag inte velat gå in i mer närkamp med den hotfulla tanken. Istället har jag dragit mig tillbaka till min ringhörna, låtit saken bero och gro i egen takt.

Så igår kom alla känslorna på en gång. På väg mot middag och ett glas eller två med Väninnan kände jag vad jag tror var exakt det där som "alla" pratat om. Redan halvvägs till tunnelbanan saknade jag. Så kanske är det inte något större fel på mig ändå? Kanske har jag äntligen hunnit ikapp och lyckats reda ut virrvarret som uppstod i chocken när Killen lite raskt gjorde sin entré i våra liv. Det tog lite tid men så stora känslor behöver mer än en timme och frytiofem minuter på sig.

Det här är kanske mer än vad jag brukar dela med mig av, det blir så ibland.

Här sitter jag och skulle vilja sova en liten stund till. Jag vet att man skulle kunna anse att min rätt till gnäll över trötthet inte är berättigat och är beredd att hålla med. Men är också beredd att nämna att jag ibland gnällde över trötthet långt innan Killen gjorde entré i mitt liv och således borde kunna få vara trött även om Killen trots sin ringa ålder sover sina hela nätter.

Long story short: Jag är trött! Och jag funderar på om det är idag vi ska byta till sittvagn?!

...blir Sommar i P1 med Jonas Jonasson, han som skrev Hundraåringen som gick ut genom fönstret och försvann. Berättarkonsten kan han och jag hoppas verkligen att lite mer skog är bokad att användas till hans kommande böcker!

Köpte äntligen nya löparskor idag. Eftersom jag ledsnat på att städa handfatet på smågrus slog jag till på två par. Ett par till utomhus och ett par till löpbandet. Eller om man vill ett par till vanlig kilometersamlarlöpning och så ett lätt snabbt par till kvalitén. Gissa om jag är taggad nu?!

Här är du nu min sommar med
små lätta moln.

Imorse vaknade jag tidigt (tack Killen för det!) och gick iväg till Sats för första spinningpasset på evigheter. Det var så länge sedan sist att jag glömt hur trött man kan bli i benen utan att komma någonsomhelststans alls. Min kropp har glömt hur den ska fördela blodet mellan lårmuskler och brännande varm hud. Min rumpa blev smärtsamt påmind om att spinning kräver inskolning.

Men vilken skön start på helgen det blev ändå!

Löpbandet igen. Har kollat tipset jag fick och kanske det kan vara välsatsade 2000kr?

Som löpartokig mamma gäller det att vara uppfinningsrik!nMed killen sovandes i skuggan under ett träd sprang jag intervall runt en fotbollsplan. Det här är alltså bara intervallerna, uppvärmingen (promenaden dit) och nedvarvningen (promenaden hem) är inte med. Gjorde en liten stege men hann bara "ner" (det vill säga 800m-400m-200m) innan han vaknade. Får se om vi gör om det.

...bjussar på lite Kill-bilder. Har ju kört med smakisar ett tag och eftersom vi inte skaffat någon stol till honom än sitter han oftast i knät på oss och äter. Det händer att han även sitter i knät på oss när vi äter och då kan det se ut som det gjorde i helgen. Favoriten fikar chokladkaka med grädde och hallon och Killen får visst inte smaka...

Så har feberbacilluskan som Pollys mamma så fint kallar henne för kommit på besök. Trodde inte alls det var såhär det kändes att vara mamma och se sin avkomma krasslig. Det är liksom som om någon stuckit in handen i bröstet på dig och med hela handen kramar om ditt hjärta lite lite för hårt.

Jag behöver inte lika lång tid för att morna mig som mina killar gör. Därför har jag nu precis tuggat ur frukosten medan de fortfarande ligger kvar i sängen. Killen sov när jag gick upp och Favoriten lyssnade på radio. Men nu hör jag bebisjoller där inne, världens gulligaste ljud. Vi kan ju den här gången gissa hur många sekunder jag gör på sträckan vardagsrummet-sovrummet?!

Fick återberättat för mig en konversation som ägt rum mellan Favoriten och Lilla Inga-Märta under en promenad med fyrhjulingen. Tydligen gör det inte alls ont i Inga-Märtas fötter att gå barfota på stenar eller kottar. Glas däremot är ju ganska farligt att få i foten. Och ännu farligare att få i närheten av ögat och ännu farligare att få i ögat. Det visste hon minsann någon som hade fått med dödlig utgång som följd. Någonstans, ungefär två historier innan den om glaset i ögat börjar Favoriten misstänka att Lilla Inga-Märta hittar på.

-Nej, men man dör inte för att man får plocka ut ett öga...
-Jo!
-Nej, men det gör man väl inte...
-Jo, för vet du att då ser man ingenting så man springer in i en massa saker och så dör man...

Så är Killens första flygresa avklarad. Eftersom vår skötväska har världens längsta axelrem valde jag att lämna den hemma och istället hade jag en tygpåse med allt jag behövde i. Vid aäkerhetskontrollen skulle jag rota fram de tetraförpackningar med bröstmjölksersättning jag hade för att lägga synliga i den där plastlådan. Förpackningarna låg inte överst. Det gjorde däremot några blöjor, prasselleksaker, en plånbok och så vidare. Allt detta och lite till var tvunget att rivas ut för att komma åt vätskan.

När jag lite halvvarm står där och rotar med fem-månaders-bebis i bärsele (som många envisas med att kalla babybjörn som i meningen "jag hade honom i babybjörnen" men det är ett annat inlägg) dyker HON upp bakom mig. Sval, blond, lång och säkert smal också med liten bebis i babybjörnen höll hon upp och förslöt zip-påse efter zippåse med tetror i. Hon höll upp dem sådär ni vet lite långt ifrån sin egen kropp och mer i ögonhöjd med min kropp mätt. Sedan lade hon lika svalt ner dem bredvid sin skötväska med alldeles lagom lång axelrem i plastlådan innan hon med sina långa ben går genom bågen. Medan jag försöker trycka tillbaka allting i tygpåsen försvinner hon i den parfymdoftande transitvärlden.

Jag vet inte, hon var allt jag inte är. Hennes babybjörn var vit, min bärsele svart. Hennes skötväska var stängd och vit, min påse var överfylld och svart. Hon var blond jag är brunett. Jag antar att anledningen till att jag ens tar upp det här är att jag kanske hellre hade varit hon just då... Och kanske litegrand för jämnan...