MALISEN

Här!

Tur att jag vant mig vid att vara jag. Idag hoppade jag av en hållplats för tidigt när jag var på väg till eftermiddagsjobbet. När jag klivit av och inte tyckte det såg ut som sist jag var där började förvirring ta vid. Verkligen helt omgjort, hela stället. Var det inte ett stort busstorg här förut?! Men vad konstigt att allting heter Umeås pizzeria, livs, frisör osv här i Piteå... Jaha, jag är i Umeå?! Okej, jaha, nu blir det bråttom till Piteå!

Ortsnamnen i detta inlägg är fingerade.

Har ingått en tyst överrenskommelse med mig själv. Den går ut på att köra en sorts fasta fram till påsk. Åt en semla i tisdagskväll och nu kommer inget onyttigt (Definitionen av "onyttigt" bestämmer jag! Ibland i samråd med Favoriten.) att ätas förrän det härligt välfyllda påskägget öppnas på påskafton. Återstår att se om jag klarar det!

Ett livsmedel jag har svårt att komma fram till en slutgiltig regel kring är flingor/musli. Vad säger ni?! Ska jag köra på min linje att ALLA inom den kategorin är okej eller Favoritens mer hårda linje att halten sockerarter i förhållande till kostfiberinnehål får avgöra? Får ändå tänka på att man ibland behöver få sätta guldkant på något litet mellanmål även om man fastar...

Funderade ett tag på att ha en "ätar-dag" i veckan då allt skulle vara tillåtet men... Det har jag gjort så många gånger förut och klarat lätt om en plätt. Bara att skjuta upp det där man är sugen på till lördagen eller vad man nu har bestämt som "ätar-dag", blir ingen riktig utmaning att bestämma något som man vet man klarar. Så nu kör vi lite hårdare tag!

Nu är det i alla fall lunch...

Snart är jag halvvägs genom träningsprogrammet på 26 veckor som ska leda till att jag störigt flyger fram över mållinjen på Stadion den 30 maj. Hittils har det gått över förväntan! Jag har inte missat många pass, inte varit sjuk en enda gång -peppar, peppar! Det enda som hindrat mig lite hittils har varit fotjävlen som nu, till min stora lycka, verkar gått i graven...

Det största hotet just nu är bristen på träningsmotivation. Något jag ser allvarligt på då det ungefär aldrig hänt mig att den där latmasken sätter sig emot som en aldrig så trotsig två-åring. Som nu till exempel har jag skjutit dagens löpning på morgondagen med ursäkt att jag ska iväg och jobba kväll och det faktiskt är himla snöigt ute... Så larvigt och olikt mig!

Har dock en plan för att råda bot på motivationsbristen. Har aldrig tränat såhär "ensidigt" förut och tror att det är där skon kan tänkas klämma på strumpsömmen. Ska lägga in lite alternativ träning i form av spinning, rodd och bodypump i någon vecka. Så hoppas vi att snön smälter och att motivationen återvänder!

"Oh no! Jag tror inte jag fattar riktigt...
Om det inte är det uppenbara?" -Carro om "För dig Caroline"

Somnade för omkring två timmar sedan och känner mig nu alldeles vilse. Var inte alls speciellt trött idag egentligen men när jag lade mig en stund framför tv'n efter dagens jobb och lunch så slog visst mina ögonlock igen. Ganska skönt faktiskt. Men nu inser jag hur mycket det var jag skulle gjort idag... Jaja, det kommer en dag imorgon också!

Som bekant har det snöat en hel del. Är helt galet fint ute, hade tänkt mig en promenad idag men kanske får det bli en repris på gårdagens kvällspromenad. Det är väldigt mycket skönare att krypa ihop bredvid Favoriten under filten framför tv'n med lite frisk luft i lungorna.

Ja, ni kanske förstår att jag så mycket hellre vill ha det här livet?!

Två riktigt goa göteborgare småpratar lite...
Den ena till den andra: -Jag åkte till Lida.
Den andra till den ena: -Led du då?

Måndag: -
Tisdag. Löpning
Onsdag: -
Torsdag: Löpning
Fredag: -
Lördag: Melodifestivals-uppladdnings-löpning
Söndag: Snöigt TSM

Ni minns kanske att jag ibland, på grund av att jag är tankspridd och disträ, drabbas av vardagsbesvär. Ibland får de mig att skratta, andra gånger rinner tårkanalerna över för att allt känns så hopplöst jobbigt. I torsdags gjorde jag det igen. Eller det var en helt ny obeprövad liten klantighet men just klantigheter har jag ju gjort förut.

Jag var på väg ut för att springa en runda. På väg ner i trapporna försöker jag få fart på min lilla löparkompis en röd Ipod shuffle. Efter en massa tryckningar på de få knappar som finns på denna lilla manick inser jag att batteriet är slut. Jag är ungefär halvvägs ner för trapporna, tänker att det är onödigt att den följer med ut och blir kall om den ändå inte ska sjunga för mig och bestämmer mig för att springa upp med den igen. Känns lite omständigt att låsa upp och lämna in den då den går att pilla in i brevinkastet. Tänkt och gjort, ut och spring!

Hemma igen. Stretchar och duschar. Kommer på att jag ska lägga min lilla vän på laddning när jag inser att den borde ju funnits på hallmattan förut när jag kom in... Åh nej! Jag har väl ändå inte...?! Jooo, det har jag nog... Vänta, tyckte jag inte att "ingen reklam, tack!"-lappen såg lite annorlunda ut när jag stod där och pillade?! Neeeeej!

Så, ner och plinga på hos grannen inunder. Ingen hemma. Lämnar en lapp och hoppas på det bästa.

När jag senare kom hem efter kvällsjobbet låg där min kära, lilla, hungriga, röda löparkompis på hallmattan.

Är lite osäker på vilka som numera ingår i den här bloggens läsekrets. Jag vet ju själv hur jag snokat fram en  hel del bloggar tillhörande människor som skulle känna igen mig på gatan men nog aldrig skulle gissa att jag läser deras bloggar. Tänk om det finns någon som snokat fram min blogg på precis samma sätt?! Tänk om de kan lista ut vad/vem jag skriver om? Hur mycket jag än avkodar...

Kanske är det bäst att endast skriva om väder, vind och träning. Det är inga ämnen som skulle kunna avslöja något jag inte vill att dessa eventuella läsare ska få vetskap om. Men samtidigt vill jag delge er andra läsare, er som jag vet vilka ni är... Ni som inte snokat fram mig med hjälp av google eller genom kommentarer i andra bloggar.

Skulle kunna räcka med att säga att ibland behöver man se att det går dåligt för någon annan för att inse att man själv är ganska bra. Det gör mig inte till en sämre människa som lever på andras misslyckande! Det visar bara att jag har förmågan att vända på myntet och se till att det där onda också för något gott med sig.

Mellan frukost och lunch gick jag runt och hängde läpp här hemma. Plockade upp lite kläder här, tog några tag med dammsugaren där och diskade några tekoppar. Allting kändes trist och tråkigt och jag kände mig nere och dålig på allt och ingenting speciellt. Fixade lite lunch-pasta med vitlöksfräst zucchini och petade i mig...

Någonstans efter lunch tog jag på mig löparskorna och gav mig ut i.... SOLEN! Jag njöt varje steg, gata upp och gata ner, förbi den ena pappan efter den andra som tagit med sig barnvagnen ut och slagit sig ner på en bänk med kritvita nyllen vända mot solens värme. Bortblåst var förmiddagens deppande och jag återvände från rundan som en ny människa.

Tänk att snart är det vår!

Tunt, tunt, tunt lägger sig snön över bergsklippan. Som florsockret på en semla.

Måndag: -
Tisdag: Löpning
Onsdag: -
Torsdag: Löpning
Fredag: Rodd
Lördag: -
Söndag. TSM

---

I'm back! 4h och 4min har jag spenderat springandes den här veckan.

För ett tag sedan pekade jag på det här halsbandet och sade till Favoriten att det var sött, svaret blev väl som vanligt något som jag uppfattade som ett "mmm" blicken vänd åt annat håll. Men i fredagskväll kom han med ett litet rött paket...

Lördag klockan tio-någonting, melodikrysset och alpint på tv...

I affären idag fick jag syn på Kellog's specialK med mörk choklad och jordgubbar. Tänkte det kunde passa som lite festligare fredagsmellanmål. Och mer rätt kunde jag inte haft! De kommer helt klart kunna fungera som lockbete de där dagarna när det tar emot lite att knyta löpskorna.

Nu ska jag slappa i soffan med eftermiddags-serier innan jag börjar med middagsbestyr.

Sitter här halvt ombytt för en springtur. Det tar emot lite idag, skyller på kylan. Men ut ska jag! ...snart...

Egentligen vill jag fixa till det här med twitter. Kanske är det bara en grej just nu eller så blir det sådär som med internet att det liksom blir hur stort som helst. En deal skulle kunna vara att ni, medan jag springer, sätter ihop en twitter-instruktion till mig. Och tänk från noll, tänk att ni ska förklara för er gamla mormor!

En annan grej som slår mig är att kylan verkligen torkat ut min stackars vinterbleka hud. Önskar jag vore brun och fräsch som lillasyster jag lunchade med idag. Tror det hette typ Thailand eller nåt, det hon blivit så brun av.... Snyggt brun! Inte Blondinbella-brun. Kanske skulle kolla upp det där Thailand också...

Fast springa var det ja, först och främst!

Längtar till våren! Då ska jag aldrig gnälla över löprundor på vägar som ringlar sig fram i ett knoppande landskap. När vårkvällen känns småkylig ska jag minnas dessa minusgrader...

Men vad var det jag skulle göra nu igen...?! Just det... Jaja... Lika bra att ge sig iväg då!

Jag tror kanske att Chefens tips och tjat kan ha haft någon liten inverkan på mig. Har jobbat hela dagen idag och verkligen försökt tänka på vad Chefen sagt till mig, jag kämpar med att tänka lite mer som hon tipsat mig om. Jag vet inte, självklart är det långt kvar till fruktskörd, men ändå börjar nog de små fröna som hon envist sått in hos mig ge grodd.

Även om jag har svårt att säga att jag känner mig bra så har jag idag i alla fall inte känt mig riktigt lika dålig som jag gjort ett tag det senaste. Alltid något!

Har mysat till lägenheten med tända ljus, lagt upp Sushin på fina fat och hällt upp vinet i fina glas. Nu fattas bara sällskapet. Det ramlar in vilken minut som helst. Kan behöva lite måndagsmys efter den här dagen som inte alls blev speciellt bra. En timme för tidig till första jobbet, pendeltågstrul förvandlade min tänkta ceasarsalladslunch till en kexchoklad och allt under en bitande kyla.

Med dagen och gårdagen sammantaget börjar jag tro att jag har en hel balk bara upprättad för mig i den där lagboken om alltings jävlighet...

Måndag: -
Tisdag: Löpning
Onsdag: -
Torsdag: Löpning
Fredag: Morgon-rodd
Lördag: -
Söndag: -

---

Lite jobb kom mellan mig och TSM denna vecka. Skulle springa långpasset själv efter jobbet idag men glömde ta med mig nycklar när jag åkte iväg till jobbet och när jag kom hem hade Favoriten åkt till Småstaden. När jag väl tagit mig in i mitt hem var klockan ganska mycket och eftersom jag tappade gröten på golvet imorse och sedan inte ätit ordentligt (hade inga pengar eller VISA med mig att köpa något att äta för under tiden jag väntade på nyckel) blir det inget långpass den här veckan. Kommer jag inte över mållinjen 30maj kommer jag skylla på just den här dagen.

Ni vet den där rulltrappsleken som går ut på att man innan man kommit upp/ner ska ha valt någon i mötande rulltrappan man måste ligga med/gifta sig med/mörda. Jag brukar ofta roa mig med den, tycker det räcker att endast välja en som man måste ligga med. Har man valt någon i början av färden får man stå sitt kast, man får alltså inte senare ångra sig för att någon bättre dyker upp längre upp/ner. Ni är med på reglerna!

Ungefär varje gång får jag precis i början av rulltrappsfärden syn på någon som ser helt okej ut. Men så tänker jag att det är dumt att välja så tidigt för de få gånger jag gjort det har i 7 fall av 8 någon bättre dykt och jag har tvingats fortsätta min färd i grämelse. Efter den som ser helt okej ut kanske det kommer någon som ser bra ut. Men varför nöja sig?! Nej, jag väljer inte den heller i hopp om att en riktigt snygg främling ska stå på ett mötande trappsteg längre upp/ner.

Nu snart, när som helst nu! Nu är trappan snart slut, stegen börjar plana ut och jag har inte valt någon... Väldigt nära rulltrappans ändhållplats nu... Måste välja! Var är min snygga främling?! Och där måste mitt val vara gjort och det enda som finns kvar är antingen ett barn, en gubbe med snor hängande i skägget eller en hund...

Det är tur att det bara är en lek!

Du är vad du äter. Ikväll med Sanna Bråding

Mamma ringde och på en gång hörde jag att det inte bara var ett artighetssamtal med syftet att höra hur jag har det. Det hördes också att det var något annat hon hade att säga än något som hade med att be om någon tjänst att göra.

-Jo, det är såhär att din syster har varit med i en bilolycka.

Hjärtat stannade, händerna började skaka och jag andades inte på en hel minut tror jag. Som tur är var hennes nästa mening bestående av ord som förklarade att allt under omständigheterna är bra. Men det är inte klokt vad snabbt hjärnan kan gå igenom femtiotusen tankar i sådana där stunder.

Man brukar ju säga "Mer om det kan ni läsa här" men den här gången får det bli som Annika Lantz sade en gång "Mindre om det läser ni här!"

Slog till på en DVD-box för lite sen. Som en Desperate Housewives fast om männen. Sviniga karlar, sjukt snygga klänningar och slampiga sekreterare. Utspelas i ett New York som inte hört talas om kvinnokamp...

---

Idag har jag verkligen bara deppat över att vapenvilan mellan mig och den där djävulen längst ner på min kropp blev så kortvarig. Tänkte att den bästa medicinen mot den där känslan av hopplöshet är en promenad men kom inte långt innan jag insåg att kriget verkligen var i full gång, granatsplitter och allt... Nu verkar dock anfallen avta och vi får se om jag ska kunna inleda nya förhandlingar under kvällen. Den som bryter avtalet denna gång huggs av! Fotdjävulen bör ha i åtanke att jag klarar mig så mycket bättre på egen hand.

Så gör det ont igen då...

Efter en veckas depression över fotjävelns inflytande över mitt liv verkar det faktiskt som att fred är sluten. Fotjäveln har visat vit flagg och sedan drygt ett dygn råder ännu vapenvila. Underbar känsla! Ruggigt peppad för att ta nya tag i träningen igen. Den här veckan får jag nog jobba med att bromsa mig själv så att mina handlingar inte uppfattas som ny krigsförklaring. Blir svårt när hela kroppen pirrar av träningssug. För säkerhets skull väntar jag tills imorgon med att ge mig ut på en testrunda. Beroende på hur den känns blir det någon löprunda till under veckan.... Äntligen!

Ikväll är det dags för ett av de där uppdragen som kräver en djupdykning i garderoben igen. När jag väl fått på mig något ska det bli kul men tills dess känns det mest lite småjobbigt...