MALISEN

Tänkte att idag efter lunch tar jag en långpromenad medan Killen sover. Lagom till vi är framme vid polisen vaknar han och vi kan fixa med hans pass, ta en tre-fika och knalla hem. Efter två och en halv timmes promenad fanns inte tillstymmelse till livstecken i vagnen. Jag gav upp mina planer om pass och gick hem. Killen vaknade först när jag tog honom ut vagnen i källaren.

Som någon sade så vet man aldrig riktigt hur dagarna blir numera...

Något jag i alla fall vet är att idag är det onsdag =egentid för mig. Tänker mig sats, spinning, plankan... Tänk om jag skulle ta och packa med mig grejjer för att duscha och basta efteråt?!

Killen kommer med tv-dosan sträckt mot mig, ger mig den och vänder sig sedan direkt mot tv:n. Okej, jag förstår att det betyder att jag ska starta tv:n eller byta kanal. Efter en liten stund ledsnar Killen och knallar iväg och gör något annat, kvar sitter jag och tittar på Charlie björn, Tinga Tinga eller Fåret Shaun.

Killen står nedanför skåpet vi brukar ställa upp datorn på och springer på stället, sträcker sig upp och gnäller lite. Jag startar spellistan med barnmusik. Killen blir överlycklig och jazzar loss lite en kort stund innan han springer iväg och hittar något att pyssla med. Kvar är jag med Luffarvisan, Tänk om jag hade en liten liten apa, Krokodilen i bilen och alla de andra som kommer sitta som majskroksklet på hjärnan resten av dag...förlåt...livet menar jag.

Killen kommer och drar i mitt byxben, sträcker sin lilla hand mot mig som betyder "kom". Så går vi mot byggklossar, leksaksbilar, kortlekar, lego eller whatever. En kort stund senare....

Ja, ni kanske också ser mönstret eller....?!
Behöver jag säga hur jag hamnade vid datorn just nu...? ...annars tar jag dig...vi flyger över kullarna, sträck ut armarna och följ med här kommer bobo... Vad Killen gör? Han har precis sorterat klart plastlådelådan i köket låter det som... ...greven hade en liten hund, trilla om varann serrö...å bobo å dodo e babblarna...björnen sover han e inte farlig...

Någon som känner igen sig?

Bara tisdag och vi har redan klarat av öppna förskolan, minisats och lekparken...

...se så mycket på tv men nu är jag fast både här och där... Är tacksam för paus-/recordfunktionen så man inte behvöer sitta bänkad speciella tider. Att de flesta program finns på play är ju också himla bra...

Smash, Mot alla odds, Sveriges Mästerkock, Biggest looser, Veckans brott...

I måndags på öppna förskolan var där en mamma med sina tre barn. Det var inte svårt att höra vilket rum familjen befann sig i om vi säger så. Det gapades, skreks och skälldes. Det togs i med hårdare handskar än vad som är okej. Mitt i allt skulle det tas kort med mobilen på ansträngt leende barn poserandes med någon leksak.

Alla hörde, jag också. Alla såg, jag också. Ingen sade något, inte jag heller. Ingen gjorde något, inte jag heller.

Så fort jag tänker på de där barnen dyker en klump upp i magen. Det är sveket... Det är känslan av att inte vara människa utan bara en liten lort...

Kom iväg på löppass idag också. Nöjd! Ikväll tog vi i hand på att inte äta onyttigheter fram till påsk. Vin får dock drickas.

Det blev några kilometer idag i alla fall. Gillar att man i Nike+ appen kan ställa in mål i förväg, det hindrar i alla fall mig att svänga av någon korsning tidigare än vad man egentligen "ska" och därmed korta rundan några larviga hundratals meter. Skulle behöva få till ett längre pass den här veckan också, hoppas latmasken är mätt imorgon så det inte blir så motigt att komma ut.

Skaffade förresten vårjacka idag så nu längtar jag efter dagar med temperatur kring tio grader och sol.

Idag knallade Killen för första gången runt själv i lekparken, han blir så stor min lilla bebis. Jag hinner inte med riktigt känner jag. Kan säga att vindfleeceoverall är väldigt bra här i blåseland men lika opraktisk i sandig lekpark. Det blir som motsatt effekt än vatten på en gås kan man säga.

Nu är det i alla fall mello och semla som gäller!

Har fått bank-id att fungera men då håller försäkringskassan stängt för underhåll. Joråsåatte som det blir vanligare att säga här i bloggvärlden.

Ska byta om, jo men jag ska det, till springkläder. Windstopper är det som gäller idag och en jäkla massa bra musik i lurarna tror jag krävs om jag någonsin ska få ihop dagens kilometerbeting. Annars kan jag ju alltid springa mellan middag och mello, ifall jag inte skulle lyckas byta om nu menar jag... För byta om och springa ska jag, jo men jag ska det. Fast kanske kan låta latmasken gnaga ett litet tag till...

Har försökt logga in på försäkringskassan med e-legitimation från nordea. Om det går bra? Det går inte alls!

Allt är frid och fröjd, Killen sover middag och jag slöar framför dvd i soffan. Plötsligt hörs lite smågnäll från sovrummet, väntar, tystnar, gnäll igen, går dit, försöker hjälpa till att somna om, gnället eskalerar, tar upp, vaggar, gnället är nu hysteriska illskrik.

Vaggar, går runt, erbjuder vatten, sätter mig ner, får ont i hjärtat, vaggar, håller inte om, lägger på sängen en stund, håller om, vaggar, nynnar, lugnar, distraktionsbusar, känner hur ett svart hål växer sig större i min själv, håller inte om, vaggar, håller om, vaggar inte, erbjuder vatten, börjar gå hål i huvudet på mig, erbjuder Ellas fruktsugis... ...under konstant hysteriskt illskrik.

Plötsligt, drygt en timme senare, en liten hand hållande en napp sträcks mot min mun och en liten älskad Kille ler mellan tårarna...

Vad tusan det var som var fel den här gången får vi nog aldrig veta men nu är allt frid och fröjd igen.

Så härligt det var med måndag idag då! Så skönt att förra skitveckan äntligen är lagd till handlingarna och vi kan gå vidare med en ny. Känner att jag vill vänta några dagar till med att ställa mig på löpbandet dock så får använda fantasin och hitta på något annat. Idag blev det ett besök på öppna förskolan. En annan och bättre än den vi provat förut. Var som ett litet dagis med rörelserum, skapanderum och byggrum. Och de andra föräldrarna var socialare och öppnare än där vi varit förut.

Nu har vi kommit in från en promenad i solen och ska väl ägna oss åt "lite hemmafix" som det heter här i bloggvärlden. Kanske ta tag i det här tipset om tradera jag fått, en del kläder är ju faktiskt inte urtvättade 99-kronors-toppar från H&M med spruckna sömmar i armhålan.

Nej, nu är det en ettåring här som tycker mamma är färdig med datorn!

Imorse åt vi frukost hela lillfamiljen samlad kring köksbordet, det var längesedan! Har varit besök här och resor där och så jobbveckor mittemellan. Den här helgen hade vi behövt rengöra golven, köpa plastbackar och gå till passexpeditionen bland annat. Men det tror jag vi tar och skiter i. Idag till exempel tar vi och ser en film, bakar och fikar en kaka och äter middag tillsammans. Imorgon har vi små planer på att prova ett sånt lekland. Killen kommer säkert vara lite liten för det mesta men det spelar ingen roll -Vi gör det tillsammans!

Idag blev en bättre dag. Jag kunde få iväg oss till sångstund på öppna förskolan. En nöjd Kille gick runt framme på altaret, såg ut över samlingen föräldrar med barn i knät och klappade händerna. Tog en sväng på ica också för de där blöjornas skull. Gissa om jag blev chockad och lite arg när endast just den storlek och modell på blöja vi brukar köpa kostade inte mindre än etthundrasjuttionio kronor för fyrtiosex stycken. Alla andra låg på runt hundratio kronor. Drabbades av anut längtan till mitt ica i förra hemstaden där blöjpriserna aldrig översteg hundralappen.

Är riktigt snuvig och mår inte alls speciellt bra. För en som inte vet så kan jag säga att ett-åringar inte har någon som helst förmåga att ta hänsyn till en mammas förkylningshuvudvärk eller att hon då och då behöver sina händer till att snyta sig. I ett-åringens värld finns inga andra behov än just ett-åringens. Det tar på krafterna och dagen har känts evighetslång trots tre timmars middagslur.

Ikväll tog jag bussen bort till Sats när Favoriten kommit hem. Spinning var tänkt men en liten snuva gjorde att det blev en stund i gymet istället. Mycket bröst och rygg och massor plankan. När jag kom hem igen hade Killen somnat och snart var det varmt te i kopparna och smörgåsar på faten. Välkomnar vår nya onsdagsrutin!

Soundtracket till kvällens 3x60sek plankan har ni här

Hemma i Småstaden hos mamma. Imorgon packar vi ihop oss och åker tillbaka söderut. Den där borta-bra-men-hemma-bäst-känslan som alltid brukar infinna sig när det lackar mot hemfärd lyser klart som polstjärnan med sin frånvaro.

När ska man lära sig att resa lätt inte är samma sak som att ta den mindre väskan och proppa den full?! Jaja, nu är i alla fall blixtlåset stängt och som vanligt har Killen säkert mer än nog med sig medan jag kommer få gå i samma kläder.

Nu börjar det bli bråttom också....

De senaste och de närmsta dagarn framöver är laddade med många minnen och känslor. I måndags var det ett år sedan vi hade BF. Jag kan inte säga att jag någonsin kände sådär som många säger att jag var lovad en bebis den dagen. Jag var så in i bomben övertygad om att jag skulle gå över tiden, tionde februari var mitt egna påhittade BF.

Snart kommer dagen då det är ett år sedan den där kladdiga, blå, skrynkliga lilla varelsen lades på mitt bröst. Och jag vet att det låter konstigt men jag känner inte igen mig i de där tårarna alla berättar att de fällt i den stunden. Det var mest chock och lättnad jag kände.

Det tog ganska lång tid innan jag kände igen den där känslan av saknad alla pratar om. Jag kände mig inte konstig när jag gick till affären och jag sprang inte hem. Klart jag ibland tagit hissen i tunnelbanan och halvvägs kommit på att utan vagn kan man ta trappan, det kanske är lite konstigt i och för sig.

Det är så mycket som hänt sedan den där blå lilla varelsen gav ifrån sig sitt livs första skrik. Då var mina ögon torra, liksom när han log första gången (datumet är inte ens antecknat om jag ska bjuda på riktigt mycket ärlighet). Jag vet vilket datum han skrattade första gången eftersom det är Favoritens födelsedag. Jag blev stolt när han första gången satt utan stöd. Det gjorde ont i hjärtat när jag stod på ett jobb och såg en film där han tar sina första kryptag. Jag applåderade då han tog tag i soffbordet och reste sig upp. När han plötsligt häromdagen knallade runt här lägenheten med ett stort leende på läpparna och ögonen lysande av stolthet kom tårarna.

2011 kommer alltid på ett sätt vara året då mitt liv började.

Efter att kliva innanför dörren hemma hos lilla mamman och bli ompysslad några dagar!