Hemma igen efter en dag på stranden. Förutom när jag lyssnade på Sommar i P1 så ägnade jag mig åt att tjyvlyssna eller egentligen, då det inte krävdes någon ansträgning för att uppfatta vad mina offer sa, skulle jag säga att jag ägnade mig åt att
höra folk omkring mig. Det är ett underskattat nöje att bara lyssna på folk runt omkring en. Idag har jag mest hört på barn och mammor. Eller faktiskt mest en och samma mamma och hennes två flickebarn men jag vill inte verka som någon stalker, därav pluraländelserna.
Ibland ler jag när jag lyssnar eller tittar på barn, de är så
(...hittar inget bra ord, funderar mycket länge...) härliga
(...hade så gärna velat ha ett annat ord men...) Det är ofta när föräldrarna kommer in i bilden som mina mungipor tar en annan vändning. Många gånger tänker jag att
När jag blir mamma då ska jag aldrig.......och om jag ändå gör det hoppas jag att mina barn....
Den meningen har jag tänkt hur många gånger som helst med olika gärningar där det nu är punkter. Ändå vet jag att jag kommer att göra alla de där hemska sakerna som att till exempel ta med mitt barn när jag storhandlar bara för att sedan tjata och bråka på det. Antagligen kommer heller inte mitt barn när jag tjatar och bråkar ifrågasätta varför jag i första stunden tog med dem om jag ändå inte hade ork och lust att ta hänsyn till dem under min handling. Jag kan förstå att det inte är lätt att vara förälder ändå undrar jag efter idag lite över följande uttalanden/händelser/dialoger:
1.
Mamma till sina flickebarn: -Nästa gång vi ska köpa glass måste ni bestämma er lite fortare vad ni vill ha!
Barnen svarade inte men jag önskar att de hade svarat "Mamma, nästa gång vi ska köpa glass kommer vi inte kunna välja på hundra år för att vi kommer känna oss stressade när vi minns orden du just sa!"
2.
Mamma till sin gråt/skrikande flicka: -Men sluta skrika XXX
Flicka: -Men jag skriker inte jag gråter, får man inte gråta?!
Mamma: -Ojojoj, jag tror det är någon som är trött nu...
Flicka: -Nä, jag är inte trött men jag är arg på dig! Och arg på dig för att du bara säger att XXX
(Storasyster) är en stor tjej, jag är också en stor tjej!
Mamma: -Man är bara en stor tjej om man hjälper till att packa ihop, om man hjälper mamma som XXX gör då är man är stor tjej.
Flicka: -Men varför är du bara snäll mot alla andra?!
Mamma: -Vaddå "bara snäll mot de andra"?
Varför säger föräldrar alltid till sina barn att barnet nog är trött?! Och varför gör föräldrar det här med att vara "stor tjej", "stor flicka" eller "stor kille" till sån himla big deal för barnen?! Och min allra största undran är varför inte flickan får en kärleksförklaring eller i alla fall en kram när hon uppenbarligen känner sig oerhört särbehandlad av sin mamma?!
Jag tycker ändå att den här flickan var oerhört vältalig för att vara så liten, hon kunde verkligen sätta ord på vad hon kände... Arg inte trött. Hon förklarade till och med tydligt varför hon var arg och på vem.
Som sagt jag kommer inte vara en bättre förälder själv jag vet det och jag tycker inte heller att föräldrarna på stranden idag var dåliga föräldrar! Men det är som sagt ett underskattat nöje att bara lyssna på folk!
Nu ska jag göra middag till den hårt arbetande favoriten som inte har semester. Men han får sympati-semester-pimpla-vin med mig ikväll.