Sitter och räknar timmarna till invigningen av mina nya skor. Dessa tänkte jag att jag skulle pryda mina fötter med i SATS lokaler i fortsättningen. Lika noga som jag är med att byta löparskorna ofta, lika slarvig är jag med att byta skorna för inomhusträning. De som nu åkte i soptunnan hade hängt så länge att jag inte ens minns exakt hur länge men vi pratar om i runda slängar minst fem år. Pinsamt!
Ikväll ska jag i alla fall inviga mina alldeles nya Nikeisar. Och inte hur som helst! Ska minsann ta mig an de där maskinerna jag förut hållt mig på behörigt avstånd från. Alltså ska jag ta steget från konditionshörnan och ut bland styrkeapparaturen. Något helt nytt för lilla mig, spännande! Har ju inte riktigt gillat att gymma förut men tänker att jag ska ta tag i det på samma sätt som jag gjorde med löpningen. Den var inte heller rolig innan jag började följa ett strukturerat program. Så lite struktur och mening hoppas jag få ut av kvällen.
Det gäller att bida sin tid i väntan på att foten blir hundra procent återställd. Idag är allra första dagen jag vaknat och inte haft ont i foten, så den efterlängtade comebacken i löpspåren finns väl inom en inte allt för avlägsen framtid. Men det blir till att mjukstarta, inte min starka sida! Men att börja med träning för rygg, mage, armar och axlar efter 16 dagars total träningsavhållsamhet måste väl ändå vara riktigt bra eller?!
