Vi var på lägenhetsvisning idag. Superfin var den, verkligen! Men motvilligt måste vi inse att den inte alls är speciellt praktisk att bo i för oss. För lite förvaring, för litet vardagsrum/kök (ofta kallad sällskapsdel i beskrivningar på hemnet). Men den var ju så himla fin! Och priset...
Känns precis sådär som när man provar ett par jeans och de är en aningens för tighta. Man vet att eftersom man ställer frågan till hon-i-butiken om de kommer töja ut sig är byxorna för små men man vägrar liksom inse. De är ju så fina och priset...
Varför får jag inte på mig dina blåjeans tror jag Kent sjöng en gång för länge sen och det har aldrig känts mer så än just nu!
