MALISEN

Ett år sedan.

Det blev inget bubbeldrickande den gången. Allt var så osäkert och vi vågade inte hoppas. När allt sedan var klart och våra namn satt på pappret hade systembolagen stängt och vi som hade hastat iväg hemifrån i gympaskor och baggyjeans kände inte för att vistas i någon bar. Men idag, as we speak, ligger bubbel på kylning... Man ska aldrig missa ett tillfälle att fira! Speciellt inte när livet gör allt annat än ont att leva!


Utsikt över en del av ön som blivit vårt hem. Bilden togs faktiskt tidigare idag, läs här!

Jag vet att mitt liv inte är så värdelöst som det ibland kan verka i mina egna ögon. Men just idag är en sådan dag när jag önskar att jag börjat dagen med en morgonpromenad, fortsatt med superfrukost och tidning för att sedan strosa runt i min fina städade lägenhet och göra mig i ordning för att sätta mig på ett café med en latte och en bok. På vägen hem från cafét fotar jag en massa fina bilder som jag kan sätta i stora ramar och använda att pryda väggarna i lägenheten med. I alla dessa aktiviteter är jag ensam, inget sällskap!

Men istället sov jag lite extra, åt frukost till nyhetsmorgon, ska nu iväg och jobba och sedan städa detta stökiga hem, en löptur ska också klämmas in. Sedan är det middag på restaurang ikväll med födelsedagsFavoriten. Iofs är jag själv i en del av dessa  aktiviteter och det är nog bra. Verkar ha ett stort behov av det just nu!

Inga jobb så långt ögat kan nå. Lite skönt! Har passat på att tvätta och fixa Favoritens present och bordsbokning på restaurangen. (Födelsedag imorgon!) Faktiskt även hunnit med att påbörja ett litet projekt, vi får se vad det blir av det!

Idag när jag, nyduschrufsig i håret iklädd leggings och bh, trodde att jag hade hur mycket tid som helst på mig att stryka klänning och göra mig i ordning inser jag att 12.30 och halvtvå är två helt olika saker. Usch, hjärtat slutade slå där det hoppat upp och satt sig i halsgropen! Men som tur var löste sig allt väldigt bra ändå men den där frisyren jag tänkt fläta ihop och det lilla smink jag ibland får för mig att smeta på ansiktet blev det inte mycket av med.

När allt började komma på plats kändes det ändå inte så illa att vara lite småruffsig och halvdant struken. Jag verkade inte behöva stå mitt i rampljuset i alla fall. Började precis komma igång riktigt bra där jag höll mig på min kant när det visar sig att jag tydligen imponerar något fruktansvärt och slits upp "så att alla kan få se det här fina som jag gjorde alldeles nyss". Borde vara van vid uppmärksamhet av den där typen men blir det kanske nog aldrig... Efter det var jag lite allmänt avkommen, hela tiden rädd att imponera och bli utställningsobjekt igen.

Jaja, ännu en anekdot från ett liv som mig!

Solen skiner, pengarna skramlar in på kontot, jag slutar jobba kl17.

Afterwork?

Har en tid funderat fram och tillbaka. Ska jag eller ska jag inte? Kommer jag använda den eller blir den liggandes i garderoben? Det kanske gör för ont för en klen liten sak som jag? Fast de jag känner som har säger ju att det är skönt...

Så nu när jag surfade runt som jag brukar. Klickade jag som alla andra dagar in mig på Marrakezh. Det är en sida som säljer en vara varje dag, allt som oftast till ett bra pris. Och vad möter mig där idag om inte en spikmatta. Precis vad jag gått och funderat fram och tillbaka över en tid. Tog det som ett tecken och klickade åt mig en, nu är det bara att vänta på leverans sedan får vi se om jag blir frälst eller inte.

Redan varit iväg på ett jobb och är nu hemma och fixar lunch innan jag ska iväg på nästa. Efter det bär det av hem igen för lite löptur och käk innan kvällsjobb. Ångrar inte en dag att vi flyttade hit! För ett år sedan hade jag en dag som denna tvingats fördriva många timmar på stan eller med en kaffe på nåt fik. Nu hinner jag så mycket mer!

Annars har jag inte så mycket mer att komma med tror jag...

Började jobba klockan 13 idag vilket öppnade upp för en härligt seg sovmorgon. GIck upp och gjorde mig en smörgås som jag sedan tog med tillbaka till sängen för att umågs lite med Harry Hole i Rödhake. När det blev tråkigt förflyttade jag mig till soffan och hänge lite där med Gilmore Girls. Sedan var det så småningom dags att göra sig i ordning och åka iväg för jobb med Kollegan. Länge sedan sist!

Efter avklarat jobb återvända vi mot stan till fots. Skönt med en promenad i solen, även om mina ben fortfarande är lite småsura på mig för igår. Långsinta spiror man har. En liten Frappino i solen sedan var det dags att bryta upp. Och nu sitter jag här. Väntar på matleverans från middagsfrid och funderar på att klicka ihop en müsli till mig.

Tycker att det är helt okej med aktivitet för en måndag och är fortfarande lite trött, sådär som jag varit ett tag. Men ändå känner jag en rastlöshet komma krypande. Jag vet att den bara kommer bli mer och mer påtaglig ju längre kvällen lider... Jobbigt det här med trötthet och rastlöshet i kombination!

Så är det söndag igen vilket innebär TSM-träning. Har varit lite trött de senaste dagarna (Igår när jag kom till jobb påpekades det fint att "Du ser trött ut". Vänjer mig aldrig... Svarade stött "Tack".) och ingen riktig pigghet hade infunnit sig under natten. Men tog den nya fina rosa Nike-tröjan och begav mig.

26 kilometers löpning senare var jag åter hemma. Tunga, trötta ben och vita drivor av svettsalt i ansiktet. Är inte livet underbart så säg! Det är väldigt långt att springa 26 kilometer, det är det jag liksom glömmer bort. Jag har blivit så van vid distanserna att jag inte riktigt tar in hur långt det faktiskt är. Men jag antar att det är okej att känna sig trött i benen...

Eftermiddagen har jag spenderat på soffan. Bara njutit av att slumra in till Gilmore. Vaknat av att Favoriten kom hem från golfrundan med en puss. Ätit och druckit. Nu väntar jag på Wipeout och Filip och Fredrik.

Jaha, så har en hel arbetsvecka kommit och gått igen. Varit en trevlig sådan med ett extraordinärt avslut. Dagen tillbringades på eftertraktat jobb (vet många som blir avundsjuka om de får veta var och vad men tystnadsplikt mina vänner, tystnadsplikt) med chefen och sedan världens underligaste. Hade fått lite förvarning om hur det kunde vara av Nya kollegan men hade ändå inte kunnat föreställa mig något liknande! Underbart underligt!

Så vad gör vi nu då, en fredagkväll som denna?! Efter lite promenad, middag och halvt glas vin (löpning och jobb imorgon, dessutom börjar det bli dags för vithet eftersom Maran kommer allt närmare) så springer vi faktiskt upp och ner i tvättstugan. Så kan det bli ibland när alla träningskläder hamnat i tvättkorgen.

Är nog dags att springa ner och tömma maskinerna... Livet är inte mer spännande än när jag snattar hårsnoddar om nätterna i drömmarnas värld.

Ni vet hur det är, alla de där telefonsamtalen man borde ringa till alla som man tänker på och undrar hur de har det. Vänner, släkt och familj... Nära och långt borta... Alla de där "...Vi måste ses och ta en fika/lunch/ett glas..." som har passerat bäst före datum för länge sedan.

Varför blir det så?!

Jag är nog världens sämsta på att ringa. Jag har inget emot att prata i telefon och blir glad när folk ringer mig men det blir helt enkelt inte av att jag själv ringer bara sådär om jag inte har något visst att säga. Har bara blivit så. Visst är jag duktig på att skicka SMS lite sådär bara men det känns lamt. Och som en vän sade för lite sedan när vi pratade just om att det inte blir av att man ses oftare "...det är inte som att jag för en massa annat, jag jobbar och sedan kanske tränar och går hem och lägger mig i soffan..."

Ja, jag bara undrar...?!

---

Kan i alla fall säga att Lillasyster och jag idag sågs över en lunchfika. Det har vi gjort en gång i månaden, tre månader i rad. Det kanske är en liten bit på rätt väg...

Efter en ganska gråtrist inledning på dagen slog himlen om till oskyldigt blå lagom till min löprunda. Det kallar jag livskvalité! Nu blir det ltie mat i magen, en dusch och sedan mys med te, skorpa och Favoriten.

"Ja koftan är från Vila, Kan kolla om det finns kvar här om du vill kan jag köpa och skicka? Kram Madeleine"

Det finns en blogg som jag läser och har gjort ett tag, vet inte hur det började men sedan det började har jag läst den så gott som varje dag. Händer att jag kommenterar ibland, oftast är det när Madde har något fint på någon bild som man blir nyfiken på var hon fåt tag på det fina. För ett tag sedan hade hon en sådan fin kofta som kom från VILA men som jag inte lyckats hitta. När jag nu igen fick syn på hennes fina sjal och bara beklagade mig över att jag inte hittat någon lika fin kofta får jag svaret ovan.

Det finns inte många som skulle erbjuda sig det! Men vi kan strunta i koftan mot att du talar om var sjalen kommer ifrån, deal?!

Så är Påsk 2009 slut. Två löppass i underbart solväder! Fika hos Äldsta syster som snart har himla fint kök klart. Riktigt härligt lantkök med nytt och gammalt. Kan inte förstå hur duktig hennes Gubbe är som fixat det så fint! Middag hos Svärmor, god mat och fin dukning som alltid. Och idag avslutade vi helgen med att ha lilla Mor och Svärmormor på middag hos oss. Bjöd damerna på smaskig Saffranspasta.

Nu är allt undandiskat och Favoriten tittar på James Bond medan jag sitter här med datorn i knäet. imorgon är det jobb igen, vardag med buller och bång och löprunda på schemat. Livet går vidare helt enkelt...

---

Kanske ska ta en liten update när det gäller faste-projektet också?! Bestämde vid sittande bord hos Äldsta syster i fredags att påsken inletts och fastan därmed avslutades. Men tror ni mig om jag säger att det inte var speciellt gott med kakor, efterrätt och godis? Blir bara konstig i magen, illamående och får huvudvärk. Så det blir nog inte så mycket sötsaker ett tag framöver, antingen ska jag vänja kroppen tillbaka eller så ska jag leva hela mitt liv i någon sorts fastetillstånd... Vi får se! Men fastan är alltså över och jag har numera den stora friheten att äta vad jag vill!

Idag har jag sprungit ett härligt långpass i underbart soligt väder. Det är lustigt med kroppen hur den är. Förra veckan sprang vi 22 km och idag 24 km. Passen blir längre och längre nu. Men idag efter 21-22km var det ungefär som om benen sade "Ehm, ursäkta oss men när vi sprungit såhär långt förut brukar vi vara färdiga vad menar du med att fortsätta? Eftersom att vi inte har en aning om hur länge du tänker hålla på nu när du inte slutade som du brukar vid 21-22 km vet inte riktigt om vi tänker ställa upp faktiskt..." Mycket sitter säkert i psyket men det är lustigt hur kroppen har sina sätt!

Efter dusch och fix mötte jag upp favoriten i solig park. Sedan har det ätits sushi, fikats och nu verkar han lägga sista handen vid middagen. Härligt!

Det är två mått som borde standardiseras. Att inte följa standard skulle vara förenat med någon sorts vite/straff.

1. Vi behöver en gång för alla komma överrens om när en klänning blir tunika eller t-shirt. I centimeter storlek för storlek så att det inte behöver råda några tvivel. Det skulle göra att (främst unga) tjejer slipper gå ut i något som de tror är en klänning men som knappt täcker lilla snippan i fram för att inte tala om allt den inte döljer där bak.
2. När låret blir skinka hänger ihop med punkten ovan. När (främst unga) tjejer hamnar i sittande ställning i det där plagget de tror är en klänning kanske det funkar hyffsat i fram men i bak mina vänner åker den upp. Och lika lite som jag vill se någon annans skinkor (lätt avhjälpt med att titta åt ett annat håll) vill jag sitta på säg ett bussäte där någon annan suttit barrumpad innan mig.

Har sprungit ett mördande intervallpass. Njöt mellan intervallerna med ansiktet vänt mot solen... Det är underbart där ute idag ska jag säga! Brände enligt klockan 547 kalorier vilket motsvarar en påse m&m och lite till. Om ni bara visste hur jag längtat efter m&m under fastan som är över imorgon!

Nu är det tidig lunch sedan bär det av mot småstadstrakten...


I love it!

Idag har de där sakerna flyttat ner i förrådet. Så skönt att slippa ha dem stå där och störa. Anledningen till att det blivit saker över att släpa ner i förrådet är att vi köpt lite nytt. TV-bänk köpte vi för ett tag sedan men sedan har vi inte haft någonstans att göra av alla saker som rymdes i den möbel som förut tjänstgjorde som tv-bänk. Det ledde till ett hyllinköp och att den där möbeln blev överflödig och alltså idag förpassades till förrådet.

Skönt med halvdagar så Favoriten är hemma och kan hjälpa mig lite. Om inte annat så sparkar han mig lite i baken och drar ur den där tummen som annars sitter så fast.

Så idag har jag jobbat och sprungit och fixat med förrådsgrejjerna och nu är det ändå en massa energi kvar i kroppen som skapar rastlöshet. Vet inte om jag ska föreslå den där bion igen... Eller en promenad, solen tittar ju fram nu... Kan bli mysigt på ett ställe jag vet vid vattnet...

Glad påsk på er!

Jag hade en plan för den här dagen, den såg ut ungefär såhär:

• Tvätta 7-11
• Mellan maskinerna 7-8 Gimore Girls, 8-9 Little big planet, 9-11 städa och plocka ihop saker som ska ner i förrådet samt förbereda förrådet för sakerna som ska komma.
• När tvätten var klar 11 tänkte jag avnjuta en löptur
• Duscha och äta lunch
• Snabbfika med vän från långt bort som otroligt nog hade vägarna förbi
• Fixa middag
• Få hjälp av Favoriten att bära ner de ihopplockade sakerna till det förberedda förrådet
• Mysa med te och skorpa

Planen höll sig utmärkt till ungefär 8.20 då det dök upp jobb. Så istället har min dag sett ut såhär:

• Tvätt 7-10
• Mellan maskinerna 7-9 Gilmore girls, 9-10 dusch och iordninggörning för jobb.
• Jobb
• Lunch
• Lite mer tvätt
• Mellan maskinerna Gilmore Girls.
• Fika med vän från långt bort och fixande av påskägg och godis

Hade varit så skönt om jag kunnat fixa de där grejjerna som står och stör mig. Gissar att det inte är försent men... Nu borde jag börja med middagen i alla fall. Varför är jag så seg på att få saker och ting gjorda just nu?!

Idag när jag varit hemma en stund efter jobb kom Favoriten hem efter sitt jobb och tillsammans svidade vi om till löparstassen och gav oss iväg på en liten runda. Favoritens första sedan det blev för kallt i höstas och min hundrafemtioelfte känns det som. Men ett av de bästa sätten att umgås är att träna tillsammans tycker jag. Så skönt! Och så mysigt att kunna stanna och pussas lite om det blir för jobbigt. Hoppas Favoritens anda faller på flera gånger framöver så jag får sällskap!

Enligt pulsklockan brände vi kalorier motsvarande drygt fem skorpor med mörk choklad. Ni har väl inte missat dom?!

Missade skriva att bilden är lånad från en blogg hos Glamour... Förlåt, mitt hår har alltså inte blivit mörkt eller sådär långt! Men tack i alla fall! Byxorna fanns inte i min storlek tyvärr...

Ska jobba nära stor shoppinggalleria idag igen. Och jag känner på mig att jag kommer stå i en provhytt och vela över ett par janschinos. Så bekvämt, vårigt och avslappnat. Mitt stora problem med chinos i allmänhet är att de ofta är himla snygga framifrån, sedan när man ser rumpan på bäraren av detta plagg blir man alltid lite besviken. Jag vet inte om det är för att det för tankarna till någon mellanstadielärare man haft någon gång i tiden eller vad det är... Men chinos gör sig helt klart bäst framifrån! Tur då att jag i mitt jobb allt som oftast visar framsidan av min kropp och därmed klädsel för folk... Vilket man kanske förresten gör i de flesta jobb förutom rumpmodell eller lärare (när man skriver på tavlan).


Vad tycker ni?!

"chinos - check
tygskor - check
skinnjacka - nej check. Känns lite sent ute att köpa en nu. Dessutom har jag så fullt upp med mitt uppfostringsprojekt: tygskorna, att jag inte ens lyckats få på mig chinosen än. Summering: så nära, men ändå så långt borta!"
-Caroline om Vårtrött

Fast mina tygskor behöver ingen Sally. Så skönt och så ovanligt! Körde på ett säkert kort och köpte en modell jag redan vet funkar...

Igår var det verkligen vår för fullt, på alla växlar! När jag var på väg hemåt efter en trevlig eftermiddag med Väninnan och hennes Guldklimp på uteservering fick jag den där känslan. Man kan bara känna så på våren när kvällarna är försiktigt ljusa men fortfarande kyliga. Man har varit ute i solen så gott som hela dagen och när kvällen kommer vill man inte gå in. Men klockan blir för mycket och kläderna för smutsiga, till slut behöver mamma inte ens ropa. Väl inne är man kall i huden men härligt varm inombords. Efter kvällsfika, med vårlukt i håret kryper man ner i sängen och somnar gott med lungorna fulla av frisk luft och pollen.

Jag älskar våren och jag är så avundsjuk på alla barn. Att cykla, hoppa hopprep och hage... Det är magiskt att vara barn när vårkvällarna är försiktigt ljusa och fortfarande kyliga!

Idag jobbade jag lite nära stor galleria. Det finns så många sådana shoppingcentrum här och där och åsikterna är väl delade men jag gillar dem! Brukar känna en oro för plånboken varje gång jag ser att jag har ett jobb nära någon av dessa butiksrymmande tjusiga glashus. Idag blev det ett par chinos, verkar ju ingå i uniformen som alla klär sig i just nu. (Skinnjacka och tygskor är de andra delarna av uniformen.) Valde snabbt beige framför ljusblå, men tror det blir ett par till senare...

Nu har jag sprungit en tur, varit så trött i benen och är det fortfarande kände jag. Inte kunnat förstå varför. Så fick jag syn på förra veckans totala löprid i klockan, dryga fem timmar... Och med tanke på att några av de där timmarna sprangs i lördags och söndags och sedan följdes av spinning i måndags, backpass i tisdags så är det inte konstigt. Imorgon får benen vila innan söndagens långpass.

Förhoppnigsvis får de vila någonstans i solen med en kaffe eller rantav ett glas vin och trevligt sällskap i form av Väninnan. Hade varit lika trevligt att vila dem ikväll som Väninnan egentligen ville men jag är så trött. Vet inte om det är jobbveckan eller våren som gjort mig så trött...

Igår efter att jag struntat runt på stan och shoppat bland annat en klänning som jag är himlans nöjd med (att det var 20% rabatt har ingen negativ inverkan på nöjdheten) så mötte jag upp Favoriten för bio. Såg Clintans Gran Torino och den rekommenderas absolut!

Shame on you if you fool me once, shame on me if you fool me twice!

Igår när jag skulle åka iväg på det där lilla jobbet råkade jag sätta mig på en annan buss än den jag borde satt mig på. Slutdestinationen var densamma och det var det jag tyckte var viktigast, inte hade jag en tanke på att vägen dit kan ta väldigt olika lång tid beroende på hur man väljer att svänga hit och dit. Väldigt mycket senare än tänkt kunde jag ändå kliva av där jag skulle kliva av. I stressen som uppstod gick jag åt fel håll på rätt gata, när jag insett att numren blev högre istället för lägre hade klockan blivit mer än mindre så det var bara att springa... Ni förstår att jag var sådär lagom trött på mig själv just då!

Tidigt imorse när jag skulle ge mig iväg fick jag av någon outgrundlig anledning för mig att månaden som just inletts hette maj och inte april och det betyder ju att jag behöver nytt busskort. Hur har chefen kunnat missa detta?! Hur ska jag göra nu?! Hinner slänga iväg ett SMS till Kollegan och Nya kollegan som avslöjar min brist på fungerande hjärnsubstans, sno Favoritens kort eftersom han ska göra färre resor än jag under dagen och stället som säljer kort hinner öppna tills han ska iväg och sätta mig på tunnelbanan innan det slår mig... Och det är en långsam vänsterkrok som jag borde sett komma;

...Favoriten fyller år i April, han har ju inte fyllt ännu...vilken månad är det egentligen...vänta nu...mars, maj...mars, APRIL, maj...ååånej...

Behöver jag tillägga att det inte kom någon som ville ha mina tjänster på det där tidiga morgonjobbet?!

---

Anledning till att jag ändå fortfarande hyser ett hopp om den här dagen är en mycket oväntad och oplanerad fika med Gammal (blivande?!) kollega som jag sprang på sådär som man aldrig springer på någon i en storstad. Dessutom skriker fiskmåsarna att det är vår och enligt DN är uv-strålningen hög...